Livet i allmänhet...

Har man en blogg med den underrubriken så får man ju leva upp till det ibland... Ibland inträffar det saker och ting som man inte riktigt rår över. Vänner försvinner av olika anledningar - nya kommer till, förhållanden tar slut eller påbörjas, familjen lider eller gläds...ja, livet förändras helt enkelt. Ska man verkligen blogga om det ? Låta vem som helst ta del av det ? Alltså, vi snackar kreti å pleti nu...! Varför inte ? I en tid när facebook,mail och sms verkar ha tagit över och brev ( ja..ni vet..brevpapper,kuvert och frimärke..),telefon och öht mänsklig kontakt saknar mindre betydelse så måste man väl ändå stanna upp lite och tänka...men hallå !? Vart tog omtanken vägen ? Den riktiga och personliga... Den finns säkert fortfarande...men den är liksom svårare att visa! Det är lättare att skicka ett mess eller ett mail där man - lite så där lagom engagerat - visar sin omtanke eller för all del...sitt missnöje! Jag har iofs fått några riktiga brev..ja faktiskt..men där innehållet inte gjorde mig speciellt mycket gladare. Anonyma brev,såklart...synd, för då kan man ju inte svara liksom.. Jag fick ett telefonsamtal igår...tack för det,Birgitta... Hon undrade över varför jag lade ut så mycket personlig information på nätet..typ på facebook. Jag blev lite oförstående först..vad då personlig ? Jaha...att jag byter relationsstatus titt som tätt..jaha..men det är ju liksom jag..eller..? Att jag skriver till och kommenterar andras ( tjejers ) status? Ok men det är ju liksom jag..eller..? Sen pratade vi lite hund och då kändes det mer bekvämt.. ; ) Klart man får sig en tankeställare ! Jag tror att många bloggar för att...å nu ska jag försöka spalta upp...

1. för nöjet att se sina egna ord på nätet
2. för att göra lite reklam och marknadsföra sig själv
3. för att nå ut till sina vänner och bekanta ( som man borde ha ringt till..)
4. för att man inte har något bättre för sig
5. för att man tycker det är kul
6. för att man verkligen vill få något sagt

Jag stämmer in på samtliga ovanstående påståenden... ; )

Just nu är jag på punkt 4...hehe...men om ni orkar läsa lite till så..

Jag kom hem idag...det stod två toksugnatränamignu hundar i hundgården...dom andra två släppte jag ut från bagaget...lika sugna ! Tänkte att nu jä....ar ska det tränas!Sagt och gjort - jag började ned dom i hundgården..bra start,Jens...det gick ju sådär,liksom..den ena knallade och den andra ville inte apporter öht...japp ! In med dom i hundgården igen...

Om ni tycker att det blir långa uppehåll mellan textraderna så undrar jag det oxå...men jag skiter i det nu..

Fortsatte med dom lite äldre..Sting hade sina ping-pong ögon inkopplade..ni som känner honom kan ju tänka er...den enda som gjorde som jag ville var gamla Gry...trots att hon egentligen ville gå in å få sin mat å sen gå å lägga sig...suck...

Nåväl, jag samlade ihop flocken - å framför allt mig själv - och slutade av med att dom i hundgården tyckte att det var kul att få komma ut igen...om man inte knallar och om man vill apportera..! Vilket dom gjorde..nä, inte knallade..

Nu har jag precis avnjutit mina grillade revben..dom som var kvar efter att Maggan tagit för sig...och börjar komma lite till ro.

För att knyta ihop lite...jag har haft en blå dag...saknar nära och kära och förbannar min egen oförmåga att ta riktig kontakt med människor jag saknar på riktigt..och då blir det liksom sådär...

Hur har ni haft det ?

Plötsligt finner man sig...

Jag har precis kommit in efter att ha tränat ( läs spöat..eller ? ) Maggan. Maggan är blond - vilket hon gärna påminner mig om emellanåt - men det är en hemskt rar hund och man kan komma långt om man är lite gullig...Kom då att tänka på en dråplig och rolig händelse från i somras..här kommer den ! Det var ju hemskt varmt i somras..det här var en sån dag så jag och Maggan bestämde oss för att åka iväg och bada..lite så där på tu man hand,liksom... Vi åkte till den lilla,lilla ytterst lokala badplatsen och slog oss ner på handduken lite för oss själva sådär... Det var inte så mycket folk...ett par familjer,några pensionärer...och så två stycken Sonny-typer och deras ohängda ungar som var typ i 10-års åldern... Undrar ni vad Sonny-typer är ? Ok...ni vet..35-års åldern...lite pumpade överarmar för att liksom kompensera ölmagen..några tatueringar med oklara,gråsuddiga motiv,tjock silverlänk ( dom har inte råd med guld..),rinnande snus...ja,ni vet..typer liksom ! Omkring sig brukar dom ha några stycken skräniga minikopior av sig själva,så också i det här fallet som sagt... Dom små Sonnyarna roade sig med att baxa upp stora stenar på bryggan som dom sedan kastade omkring sig...till dom andra barnfamiljernas oro. Det var liksom lite farligt att vistas i närheten av bryggan... Dom stora Sonnyarna brydde sig inte om det...dom var för upptagna med sina Pripps Blå... Hur som helst...det var ju hemskt varmt så Maggan och jag beslutade oss för att bada lite. Jag kopplade den lilla blondinen och gick så långt bort på den lilla badplatsen jag kunde..typ 20 meter och lät henne simma omkring lite i kopplets längd för att svalka sig lite. Jag doppade mig också... Då började den ena Sonny att högljutt kommentera vårat bad..lät alla på badplatsen höra hur olämpligt det var att ha hundar i vattnet samtidigt som deras mini-Sonnyar var där ( fortfarande kastandes bumlingar omkring sig ) Dom andra familjerna tyckte mest Maggan och jag var fina ihop.. Kommentarerna fortsatte dock högljutt och rätt som det var så befann jag mig öga mot öga ( eller ölmage mot ölmage..hehe..) med en Sonny. Han förklarade på ett högst otrevligt sätt det olämpliga i att ha en hund på en allmän badplats ( det fanns inga som helst förbudsskyltar nånstans så så himla allmän var den nog inte..) och han höll på en stund och till slut ryckte jag lite på axlarna och sa på dålig engelska ; Sorry...no swedish ! Hehe... Han började då om på en ännu sämre engelska och nu fattade jag verkligen inte vad han sa...Sonny hade nog valt bort just engelska-lektionerna i skolan.. Jag ryckte lite på axlarna igen och förflyttade mig försiktigt bort från den högröda,förbannade Sonnyn och slog mig ner på min handduk igen. Kommentarerna fortsatte en stund, nu med inslag av annan art som nog hade fått igång en och annan Sverigedemokrat. Det gick en stund och lugnet lade sig så småningom, bortsett från bumlingarna förstås.. Så småningom packade Sonnyarna ihop sina små baden-baden stolar,samlade in mini-Sonnyarna och började gå mot bilarna. När dom passerade mig så fick en mini-Sonny syn på Maggan och utropade vilken söt valp och frågade vad hon hette.. Å jag svarade...hon heter Maggan ! Med hög röst och med en tydlig adress till Sonny ! Touché !!

Maggan blev lite trött efter all uppståndelse vid badet...

Ok då...

1 liter trattisar,fräs med en charlottenlök å en klyfta vitlök. Fyll på med en halvliter kycklingbuljong,en halv ( drygt..) dl vitt vin å en halv dl Madeira. Koka en kvart...fyll på med 3-4 dl vispgrädde..koka en kvart,mixa,gorgonzola ( en bit ),låt smälta och smaka av med salt,nymalen svartpeppar och några droppar tryffelolja. Vispa upp en burk creme fraiche,blanda ner ett par matskedar med färska kryddor ( basilika,gräslök och gräslök ) och toppa soppan. Våga prova en torr sherry till och gärna ett vitlöksbröd. Häpp !

Tid till eftertanke...

Igår var jag ute och hämtade mer trattisar ( ja, det är verkligen bara att gå ut och hämta.. ) Efter en bra stunds ryggkrökande och undrande var jag den här gången hade ställt korgen så satte jag mig ner på en stubbe för en stunds eftertanke..jag gör det ibland när inte hundträningen går som jag tänker mig eller när jag bara vill samla tankarna lite...fler borde prova det... Jag förundras över människor som verkar må bra av andras olycka och problem - små,små människor vars liv till viss del kretsar runt hur andra har det och hur dom egentligen borde ha det... Ofta har dom små människorna ett ganska tråkigt eget liv som gör att dom lägger så mycket energi på hur andra har det...eller borde ha det. Småmänniskorna verkar må som allra bäst när det liksom inte går så bra för andra...dom kallar sig gärna vänner till endera parten av ett par och applåderar glatt och gärna - ja, tom. gratulerar - när det liksom skiter sig... Man tänker inte så mycket på att det faktiskt sårar till och med den egna vännen utan man känner tydligen en slags tillfredsställelse över att det just...skiter sig. Till er små,små människor vill jag bara säga en sak...väx upp och ta hand om er, ni verkar behöva det !

Tror att vi är överens om just detta i alla fall...