grouse shooting 2013 -2

grouse shooting 2013 -2

fredag 8 mars 2013

Gästbloggare

Paul Andersson presenterar här ett nytt inlägg från sin horisont:

Jag har varit aktiv i SSRK sedan mitten av 1980-talet och har haft diverse styrelseplatser i SSRK/HS, Östra och i Bergslagsavdelningen. Mitt huvudintresse har alltid varit spanieljakt och spaniels men under mina aktiva år har jag alltid årligen försökt att bevista retrieverprov. Under 80- och 90-talet blev det endast någon gång per år då dessa prov var så himla tråkiga att titta på. Väldigt stereotypa i sina upplägg och långt ifrån min jaktliga vardag. Hundarna var förvisso duktiga på fria sök men samarbete, kontroll och lydnad saknades ofta i alltför hög grad. På jakterna såg jag dock många bra hundar, även om vi nog tyckte att allt för många fåglar plockades upp av våra spaniels på efterapporteringen.
I slutet av 90-talet började dock retrieverproven att utvecklas. Jaktkassan anordnade ett antal inofficiella field-trials efter brittisk modell och vi hade flera Internationella prov, inklusive Europacupen, som verkligen gav mersmak. Jag hade förmånen att gå hundförare och skytt på flera av dessa prov och intresset för retrievers ökade allt mer.
Jag var nästen en årlig besökare på CLA Game Fair vid denna tid och såg där också mycket imponerade retrieverarbete på Jeep International som är den årliga, mycket prestigefyllda, lagtävlingen mellan England, Skottland, Wales och Irland. Jag åkte ju mest för att se lagens spaniels men efterhand blev jag alltmer imponerad av de deltagande labbarna som höll en så otroligt hög kvalitet jämfört med de hundar som man såg i Sverige.
Något av dessa år kring 2000 var jag på en resa i Skottland för att titta på spanielprov och leta hundar för att importera till Sverige. Efter ett av proven som avhölls på Leadhills i sydvästra Skottland där Billy Steele Sr var gamekeeper blev vi utbjudna på kaninjakt under ledning av Billy Steele Jr. Vi jagade på en lång linje (minst 150 m bred) med spaniels. Billy Jr var med med sin relativt ostyriga spaniel, men han hade också några av sina aktuella topplabbar gående fot under jakten... Apporterna fördelades mellan de jagade spanielhundarna men när det sköts något långt ut till vänster tog oftast Billy, som gick på högersidan, dessa med sina labbar. Vi gick på bergsidor med ibland knähög ljung (riktigt tufft alltså) och när Billy skickade någon av sina labbar uppför berget så var det som att avfyra en grov raket -vilken power! Jag var helt tagen... Detta i kombination med perfekt lydnad/samarbete på riktigt långa avstånd gjorde ett mycket starkt intryck på mig och jag tror att det var där jag bestämde mig för att försöka att någon gång i mitt liv få en hund av den kalibern.
Jag köpte min första labbe från Kennel Nidaros 2001. Casino var en trevlig hund (hade dock ett osedvanligt fult huvud...) som fick ett första pris i ukl på sin första och enda start.
2002 köpte jag två valpar från Skottland efter en son till FTCh Craighorn Bracken och tik med klassiska skotska Lochmuir-linjer. ”Foxen” och ”Blondie” fick båda 1:a i ukl i sina första starter. Blondie såldes till Hesselbyholms gård och Foxen som var en härlig stark hanhund såldes då han tyvärr hade en etta på armbågarna. Jag tog en kull på Blondie och Lasse J´s Totte, och sparade en hane som också han fick en etta på sitt första UKL prov. Inte heller denna hund hade de kvaliteter som skulle ge mig den där exceptionella hunden så han såldes som två-åring till en lycklig ung jägare.

2003 hade jag förmånen att vara kapten för ett svenskt lag som var inbjudet till CLA Game Fair för att tävla i Aigle International med lag från hela Europa inkl 2-3 lag från GB. Lagen skulle innehålla tre olika retrieverraser och en spaniel. Det svenska laget lyckades vinna hela tävlingen och jag hade bästa spaniel, SJCh Cragton Crest, både när det gällde totalpoäng och när det gällde bästa ”jaktpoäng”. Lena BK var också väldigt nära att vinna bästa retriever med Flamman men fick stryk i en run-off mot Peter Bates och FTCh Glenpatrick Eve. Just denna tik gjorde stort intryck på mig och när jag ett antal år senare lärde känna Peter och hans fru Pippa under några dagars kaninjakt i Yorkshire ställdes förstås frågan om ”det var några valpar på G”?
Glenpatrik Eve var då för gammal men Peter hade tänkt använda hennes son FTCh Levenghyl Peacock på den tik som vid tiden var hans championship-tik FTCh Shadowbrae Mist of Levenghyl. Jag hade bara sett Mist på ett par mästerskapsvideos och då sett en relativt liten tik med en fantastisk fart och stil. Jag ville helst köpa en hane men det fanns bara en tik tillgänglig för mig. På detta sätt hamnade Levenghyl Tinker hos mig. ”Sophie” är en härlig tik med alla rätta retrieveregenskaper på plats med ett litet undantag - hon är ibland lite väl påverkad av nya miljöer, vilket ibland påverkar träningen och hur hon beter sig i provsituationer vilket var orsaken att Sophie fick sin etta i ukl i sin andra start. Fokuset ligger därför numera på hennes dotter Bivråkens Gayle som är efter Janne Wibergs Red.
Gayle blir två i början av juli och står då perfekt åldersmässigt inne för Derbyt i juni. Planen är att ge henne några WT-starter under våren, vinna Derbyt, och sen fokusera på kkl på A-prov till hösten och kommande år. Gayle har enligt min bedömning möjlighet att ”gå hela vägen” och det skall bli riktigt roligt att tävla med en retriever. Nu gäller det bara att se om husse har vad som krävs… Eller rättare sagt att han kan anpassa träningen så att den passar en retriever istället för en spaniel! Jag kommer i kommande krönikor att försöka belysa hur jag uppfattar skillnaderna mellan att träna en spaniel mot en retriever.
Tills dess - träna på!
 
/Paul