Träning den 18 mars

Vi körde dubbelpass för våra träningsgrupper i söndags - först öppen-och elithundar i ca tre timmar och efter lunch unghundar/nybörjare lika länge. Några tappra själar passade på att lufta både sina spolingar o äldre hundar och vi fick alltså njuta av deras sällskap hela dagen. Jens o jag är väldigt glada att ha ekipage som återkommer så regelbundet - förutom att vi får nöjet att träffa dessa härliga människor gång efter annan så är det oxå högst tillfredsställande att se deras utveckling. Därmed inte sagt att nykomlingar inte är välkomna – det är alltid roligt o nyttigt för oss att träffa nya hundar / förare!

Under det år som jag haft nöjet att följa våra stammisar (Jens har säkert sett alla under betydligt längre tid) så har samtliga blivit väldigt mycket bättre – det gäller både förare och hundar! Timingen är precis och avstånd o terräng tycks ha blivit fullständigt irrelevant för bägge parter, man sänder nu sina hundar på både markeringar o dirigeringar som kan te sig nästintill hopplösa vid en första anblick. Men tack vare konsekvent träning o en härlig attityd hos både två- och fyrbenta så löses det mesta utan större åthävor, vilket är härligt att se! Tack för ert förtroende!

Jens håller genomgång med spolingarna - från vänster syns Jens, Gerd, Ellis, Anna, halva Tina, Ann-Marie (med sin elithund) och halva Karin.

De unga hundarna är oerhört talangfulla och särskilt roligt är det att träffa så fokuserade flattar - jag skulle lätt kunna behålla ett par av dem här hemma hos oss...
Unga Anna har genetiskt lite mer motstånd i sin Molly, men som förare betraktat går hon från klarhet till klarhet. Tro mig när jag säger att den flickan kommer att bli nåt!

Molly suger tag i sin dirigeringsapport.



Ser ni dummyn? Ekipagen gick härifrån (utan att ha sett något utlägg) rakt genom salixen, över kullen o ca 30 meter ut på hygget (totalt kanske 80-90 meter). Unghundarna skickades blint mot ett skott och på grund av terrängen försvann de ur synfältet efter 15 meter för att dyka upp igen strax innan de var igenom salixen. Man kunde ana en viss tvekan i gruppen inför uppgiften, men alla hundarna gick som på räls. De är så himla duktiga!

Hur svårt kan det vara?! Det här är Tina´s unge Keno som återigen visar hur arbetet ska skötas.



Vi gjorde nästan samma sak med unga o äldre hundar, dock självklart med skillnad i avstånd o svårighetsgrad.  Det blev ett sätt att visa dem som var med på både för- och eftermiddagen hur man kan avancera träningen trots att man använder samma mark och liknande uppgifter.

Stella inväntar direktiv.



Arbete på linje på hygget - här är alla uppställda och beredda på vår 1-2-3-uppgift. Kalhyggen är kanske inte den mest naturliga jaktmarken (även om jag apporterat ganska mycket runt dammar utgrävda i skogsterräng), men som träningsmark är de underskattade. Hundarna måste välja sin väg på både dirigeringar o markeringar och då ser man snabbt om de far iväg som flipperkulor eller tar sig tillbaka till den givna linjen.

Nyttig träning även för förarna att komma ihåg var apporterna hamnar!

Karin ser ganska tillfreds ut - med all rätt!

 

Tina hade oxå all anledning att vara nöjd med sin o hundarnas prestation under dagen.

Samling vid pumpen. Eller jag menar grillen!

Som vanligt ingick grillad korv i upplägget, vi tycker det ett bra sätt att avsluta (eller för halva gänget inleda) träningen.

Efter avslutningen hade vi dock lite arbete kvar... Fem dummies satt fast i olika träd och lika många låg kvar på marken, vilket tycktes uppskattas av våra egna hundar.

Typisk klättrar-stil för ägare av Mercedes...

Den sista dummyn hade någon (läs undertecknad) kastat fast högt upp i en al...

...och inte ens en Mercedes-ägare med en lååång stör kunde nå den.

 

Återstod att jag fick ta fram ungdomens trädklättrar-kunskaper och ge mig upp i sagda al. Jag är ju alltför snål för att lämna kvar dummyn!

Grim verkar lite förvånad men Gry säger bara "ja ja, de där människorna..."

Men jag kom hela vägen upp (det var lite högre än jag trodde) och fick tag på den! Och jag kom ner igen utan att bryta några lemmar. Nöjd!

Jens stod beredd med kameran och hade nog hoppats på lite mer dramatik...

Vid pennan,

Sofia