Fullt upp!

Det är en hektisk period just nu med helginternat i princip varje vecka o även träning här hemma några kvällar där emellan. Tröttande men jätteroligt! Årets första riktiga vårdagar tillbringade vi i flödande solsken på Gesta Gård utanför Stallarholmen. Gesta bjuder på fantastiska marker och vi hade en grupp med nybörjare på väg in i öppenklass som drillades både på land o i vatten.

Nästan alla deltagare på samma bild!

En av de trevligaste hundarna var en dryga året gammal hane av rena utställningslinjer – det är roligt när ens fördomar kommer på skam nån gång emellanåt! Torsten, som han kallades, visade prov på en härlig vilja och arbetsglädje och när husse (som var en van hundtränare men ny inom retrievervärlden) fick lite riktlinjer på hur han skulle hantera sin hund, så gick utvecklingen med stormsteg. Det är ju så mycket lättare att göra rätt från början, jämfört med att lära om efter att ha befäst mindre bra vanor hos både hund o förare.

Gästfriheten hos Lars o Agneta Berg är oklanderlig och vi blev mycket väl omhändertagna. Jens o jag håller ytterligare en helgkurs hos dem i början av juni och det finns också spännande planer för hösten! Se www.gesta.se för mer info.

Förra helgen spenderades på Lilla Träskaten, vilket blivit nästan som ett andra hem för många retrievermänniskor i regionen. Träningsprov stod på schemat den här gången – på lördagen hade vi ett mock trial och på söndagen ett B-prov i öppenklass.

Mocken var upplagd i huvudsak som olika drivna såtar och vi fick fram ett hyfsat tryck med hjälp av bumper boys och flera funktionärer utrustade med bland annat apportkastare. Lika hett som på en jakt blir det såklart aldrig i en fingerad situation, men hundarna gasade ändå igång en hel del. Vi valde att till största delen lägga upp dagen som en driven jakt istället för som trampjakt, vilket man ju oftast ser på ett mock trial. Trots allt så hålls ju nio A-prov av tio på drivna fåglar i det här landet och ska de inofficiella testerna på något sätt kunna hjälpa till att förbereda hundar o förare för prov, så borde följaktligen mer kraft läggas på ”drev” än på ”trampjakt”.

fotograf: Åsa Eckerrot

Walle satte inte en tass fel under dagen, hela tiden förtjänstfullt förd av matte Kristina. Ekipaget utsågs slutligen till segrare av denna prestigefyllda tävling!   ;o)

Fler fina bilder ifrån dagen finns här, fotograf fortfarande Åsa Eckerrot!

B-provet lades å andra sida upp enligt högst traditionell modell och innehöll inga konstigheter. Bägge delar funkade precis som vi hade tänkt oss och deltagarna verkade uppskatta möjligheten att få testa sin hund i en högst inofficiell provsituation. Hundarna vet ju inte skillnaden och det blev allt lite nerv även hos förarna trots att man visste att allt var på skoj!

Allmänna funderingar
Några tankar har bitit sig fast i mitt huvud på den senaste tiden. Vid flera kurstillfällen under våren (både där jag gått som deltagare och som instruktör) så har många av hundarna visat uppenbar motvilja mot att gå i vatten (= korsa ett brett dike). Jag har oxå hunnit med att vara funktionär på ett B-prov i nkl där söket (ca 30 m brett o 50-60 m djupt) låg i en lättsprungen skogsbacke med sned motvind, men trots detta hade majoriteten av hundarna stora svårigheter att ta sig an marken (läs: underkändes i momentet, helt eller delvis).

Vad beror detta på? Bristande vattenpassion? Alla hundägare bedyrade att jycken gärna badar o simmar när det är varmt. Det är klart att det kanske kan ta emot att gå i kallt vatten, men hur mycket kraft kan det behövas för att korsa ett litet vattendrag? Bristande apporteringslust? Det borde inte krävas särskilt mycket motor varken för att täcka in nämnda sökområde eller ta sig över ett vattenfyllt dike. Bristande dådkraft kanske? Ingendera av ovanstående situationer kräver några exceptionellt starka hundar för att lyckas med uppgifterna, men resultaten har fått mig att börja fundera.
Var finns attityden att ge sig ut o arbeta oavsett de yttre förutsättningarna?Avlas det i för stor utsträckning på "lätta" hundar som kanske inte riktigt har kraften/viljan att fortsätta jobba även när det tar emot, mentalt eller fysiskt? Jag har inga svar, men för mig har dessa upplevelser rest en viktig fråga. Kommentera gärna!!

Vid pennan,

Sofia