Japp..här sitter man i snöhelvetet och drömmer sig bort till varmare breddgrader.
Jag erkänner villigt att vintern - eller rättare sagt snön - inte är en favorit hos mig. Allt blir så mycket...kallare !
Det finns dock bot mot det,på tisdag åker jag till underbara Thailand och stannar där för resten av..nåja,i 2 veckor iaf. Sofia ansluter efter en vecka,det blir kanon !
Ao Nang heter paradiset på jorden...ligger i södra Thailand,en halvtimme från Krabi. Allt här är " laidback " och jag tror det är just här som Thailand är som bäst med sin underbara skärgård och inbjudande stränder..lagom turistiskt.
För att vara en tjej som inte tycker om vare sig sol eller så där överdrivet mycket bad så verkade Sofia trivas väldigt bra sist vi var där...jag kommer längta efter henne första veckan...mellan dom kalla ölen och festerna med mina lokala vänner som jag skaffat mig där nere...
Hur som helst - vi tränar på här hemma. Har man en unghund så kan man inte hålla upp med träningen bara för att det är lite snö och kallt...då hinner dom glömma och man får börja om med den viktiga grundträningen.
Tänk dock på att det här med själva apporteringen kan bli lite sisådär med kalla,snöiga dummisar.
Träna apport - håll fast och loss inomhus. Lydnadsapportering helt enkelt !
Tänd en rejäl brasa om ni fryser - värmer både kropp och knopp !
Vi tränar mycket dirigering när det börjar bli lite snödjup..ställ dummisar i snön och skicka hunden ospårat mot en stående dummie. Jycken ser inte dummisen från själva skicket men dom får syn på den när dom kommit en bit - så bygger man förtroende !
Fokusera - iväg och få syn på dummisen !
Glad hund !
Det går att träna i grupp och kursa även på vintern. Som sagt - vi håller inte upp med träningen och har en kursstart här hemma nu på söndag.
" Följ skytten ! "
Jag fick ett samtal idag från en svunnen tid...en gammal retrieverkamrat som jag träffade för länge sedan och vi pratade helt kort lite minnen. Han påminde mig om när han blev provbäst på ett jaktprov i Boxholm,Östergötland där jag var provledare...härliga tider !
Jag kommer då osökt att tänka på en liten händelse som inträffade på samma prov något år senare då jag var startande istället för provledare så här kommer den ;
Anekdot Nr 1 ;
Jag är osäker på klassen...men det var dåvarande Ukl eller Ökl...
Jag och ett ekipage till låg i vinnarhålet för att bli provbäst. Då med min flattik Kajsa som hade gjort ett allt igenom lysande arbete och jag visste att jag skulle få minst ett 1a-pris...men det var en hund till som hade gjort ett lika bra jobb och det stod mellan oss om vem som skulle bli provbäst - man är ju en tävlingsmänniska !
Prisutdelningen kom och jag blev placerad..fast inte ! 1a HP och jag blev såklart...nöjd ? Nja,inte riktigt för jag blev alltså slagen av det andra ekipaget. Varför ?
Jo...domarens motivering löd så här ungefär ;
" Båda ekipagen har visat upp ett strålande retrieverarbete men det senare ekipaget ( inte jag då,alltså..) visade prov på utomordentlig lydnad och samarbete då hunden på en markering knallade men kunde stoppas och kallas in igen för att sedan spika sin markering,därav provbäst ! "
Så tänkte den domaren då på den tiden. En knallning innebar för dom flesta att jycken liksom gick hela vägen ut till apporten...
Lite annorlunda mot nu,kan man lugnt säga !
I dagarna har jag nåtts av beskedet att jakthunds- och SSRK-profilen Kjell Bräster har lämnat oss alldeles för tidigt !
Kjell var en omstridd profil som alltid sa vad han tyckte...jag tyckte han var helt enkelt lysande och dom gånger jag hade förmånen att träffa honom så imponerade han djupt på mig !
Jag minns bla en gång när han var involverad i en instruktörsutbildning som jag deltog i och han pratade om att få iväg hunden på en dirigering..haha..jösses..
Vi var en massa flatmänniskor där och Kjell tyckte vi var så himla omständiga när vi skulle skicka hunden.
" Gör så här ! " sa han...
" Ha hunden i en bra position ( läs: fot ),släng ut HÖGER hand,knäpp till med fingrarna och säg " UT " !
Japp...no more words !
Anekdot Nr 2 ;
Jag gick som elev för Kjell ( ja,på den tiden jag funderade på att bli domare men inte blev det..det är en annan historia,dock ) på ett NKL-prov.
In kommer en märkbart nervös förare. En ung kille med en jaktlabbehane som inte var färdig för start men gjorde allt han kunde för att göra sin husse till lags...det blev liksom fel från början och hussen blev argare och argare och den stackars jycken förstod ingenting till slut..hunden blev helt enkelt...ledsen när hussen bara skällde på honom. Provet avbröts och hussen gick därifrån med adrenalinet pumpandes och sin olyckliga hund vid sidan..vi led med både husse och hund.
På prisutdelningen tog Kjell upp vad som hade hänt...han höll alltså en öppen kritik över en nolla vilket måste betraktas som ganska ovanligt...
Kjell började med orden " Du måste börja bli lite mer " Klyftig " med din hund..."
Han syftade då på Carolina Klyft ( jag hittar inte den där bokstaven på mitt tangentbord..det där konstiga U-et men ni vet vad jag menar ) Carolina Klyft var ju under sin storhetstid känd för att alltid vara glad och positiv,vilket också gav hyfsade resultat och vilket även smittade av sig i den övriga friidrottstruppen.
Sen hade Kjell en ganska lång utläggning om att man måste ha glädjen ihop med sin hund när man tränar den och när han var färdig så var alla startande helt klart berörda...även killen det handlade om.
Så beter sig en människa och jaktprovsdomare när han vill bli hörd - och det blev Kjell Bräster !
Kontenta ; Ut i snöhelvetet...var glad och träna rätt !
