Saker som gör att man trivs med livet kan vara...

Början till en blygsam vinsamling...jag hade först tänkt att säga vinkällare men reviderade mig en smula...vi har källaren men kanske inte mängden vin. ; )

Jag är löjligt entusiastisk och Sofia fattar ingenting...men Jens,om vi inte får dricka dom - vad är då meningen !?

Mat & dryck....här är vi liksom på samma nivå,nästan...

Jag tycker köp färskt och Sofia ( som är av den mer sparsamma typen tycker frys in och tina upp.. )

På bordet ligger en färsk röding fylld med diverse färska kryddor,grönsaker att grillas och så lite kolhydrater - mest för Sofias skull !

Favvofisk på grillen - färsk makrill som fylls med precis det ni tycker om ! Här är den fylld med...typ det som jag tycker är gott !

Skåra den,lite citronolja och mycket salt ! Bjud den goda vännen som vi gjorde,bjud på ett gott vin ( som den goda vännen måste tacka nej till för att hon kör - slafsa i er och drick upp vinet själva ! ) och ha sen en allmänt trevlig försommarkväll !

...att man trivs med och kommer överens med sina hundar !

Här under en andjakt på ett gods i vackra Sörmland.

Jag har ju under en tid haft ett litet " issue " med min hane Sting.

Vi har inte riktigt varit överens om hur saker och ting ska lösas och i vilken ordning. ( läs tidigare inlägg så hajjar ni ).

Det börjar bli allvar nu...nu snackar vi om vad som gör livet värt att leva på riktigt..det är ju min lilla grabb,liksom...min bebis...

" Du kan sno min fru,slå mina barn men du snackar inte skit om min hund ! "

Nja...kanske tycker jag inte riktigt så men trots allt - när man lever med så mycket hund som vi gör så är det ganska viktigt att det funkar med jyckarna. Så tycker självklart även jag !

Så jag gav helt enkelt min hund lite mer kärlek än vad både han och jag var vana vid och vips...hur svårt kan det vara !?

Jag fick plötsligt en hund som inte var så himla ängslig så fort han var med mig...som inte bara kände kraven utan även förtroendet från min sida.

Vi hade en träning igår med våran lilla träningsgrupp och Sting ( och jag ) visade upp en sida som kan vara så lätt att glömma bort när man börjar kräva för mycket - ömsesidigt förtroende !

Tack Sting för att du står ut med mig och tack Maggan( Margareta Westman - en kvinna med blick..) för att du ser förändringen och ger mig cred för det !!

...en schysst pelargonodling och ett bord med färska kryddor...

...att man bor gudomligt på ett ställe som heter Himmelsända ! ( kan ju även tolkas som där himlen tar slut iofs.. )

...att man nästan kvävs av den intensiva doften från syrener ! 

...att man får se och höra sin fina sambo Sofia Larsson så inlevelserikt och övertygande stå och prata om vad som skiljer kreti & pleti från oss övriga...vikten av att kunna hålla ett och närsöka ett område !

Birgitta verkar osäker...lugn säger Sofia...hunden gör vad du har bett honom om !

Sen kommer det klassiska - " Duktig kille ! "...eller som engelsmännen tror hon säger ; " Dog Tequila ! "

Ha ha...ja, det låter onekligen rätt lika !

Britter.......

....att man får avsluta träningarna med lite häng vid grillen !

Bilderna från skogen ovan är tagna från dagens träning med hundar som är på väg mot den där öppen-klassen...

Vi tycker vi stretchar på i både svårighet och avstånd och ni kontrar med att säga..." Ge oss ! Kasta vad ni vill,gör vad ni vill, vi grejar det ! "

Vi tycker det är under bart !

Men....vi ska ger er vad ni behöver ! 

Succe´träning i all ära...men allvarligt talat - det är väl ändå för mesar !?

Det här är några av  mina saker som gör att man trivs med livet - vilka är era ?

Mock trial

Alla vårsäsongens tävlingar har eller kommer att infalla på helger då jag antingen jourar el kursar, med ett enda undantag – SSRK Gävleborgs mock trial på Kristi Himmelsfärdsdag. Eftersom Jens också var ledig den dagen och jag, trots att jag envist hävdar motsatsen, nog är lite av en tävlingsmänniska så anmäldes såklart både Grim o Sting till evenemanget. På onsdagskvällen försökte jag dock övertala Jens att vi skulle stanna hemma, att gå upp kvart över fyra för en inofficiell skoj-tävling kändes inte alls lockande längre…

Men Jens (som är tävlingsmänniska på riktigt!) vägrade bestämt att ställa in o vi kom iväg som planerat några minuter efter fem på torsdagsmorgonen. Nu visade det sig att Eniros beräkningar för hur lång tid det tar att köra mellan Eskilstuna o Hofors var helt åt fanders, så vi rullade in på samlingsplatsen samtidigt som provledningen fem över sju. Gissa vem som fick skulden för detta? Jaja, hellre för tidigt än för sent!

Det var 27 ekipage till start, ungefär hälften synnerligen meriterade och hälften lite mer noviser på området. Fördelen med den här typen av evenemang är ju att man kan prova på utan att det betyder nåt om man misslyckas och det är en väldigt bra inkörsport till A-proven. Klockan åttan hölls ett sedvanligt välkomnande och presentation av domarna – bakom böckerna denna dag stod Ulf Göranzon och Lasse Hedman, med Mats Närling och Tommy Lundin som ”elever”.  Efter detta delades hundarna in i fyra grupper och man drog igång tävlingen.

Grundomgången hölls som driver och det var inga konstigheter i upplägget. Hundar o domare stod i skogskanten framför en halvsumpig mark som gränsade till skog o björksly och två personer med bössa o dummies rörde sig genom terrängen framför respektive grupp under skott o kast. Efter att såten blåsts av fick varje ekipage hämta varsin valfri dummy och när man gått laget runt började man om igen så att alla fick sina två apporter. Proceduren upprepades i andra omgången men då för de andra domarna, dock med skillnaden att det endast gällde en apport och att man för det ena domarparet återigen fick ta vilken som helst, medan man i den andra gruppen ombads hämta från ett specifikt område.

Både Jens o jag var nöjda med våra insatser i grundomgången och tyckte oss vara obelastade. Men eftersom det trots allt varit ganska enkla uppgifter så borde många ha klarat sig bra och vi trodde inte att domarna skulle lyckas sålla särskilt hårt efter dessa tre apporter. Det visade sig dock att det endast var 8 ekipage som efter grundomgången var helt rena eller hade max en ”knock down” på dessa tre apporter, och vi var glada att båda två hamna i den gruppen.

Hela tillställningen förflyttades till en böljande hage med en hel del träd, en underbar men inte särskilt lättarbetad mark! Den belastade gruppen inledde och alla fick ytterligare två apporter till under arbete på linje, antingen markeringar eller dirigeringar. Därefter hade de fått sina fem apporter, dvs tillräckligt för att ett kvalitetspris ska kunna delas ut, och efter lunch fortsatte man med de obelastade hundarna.

Grim fortsatte sitt synnerligen effektiva arbete och tog snyggt in en markering o en dirigering i 3e omgången. Vi tappade ytterligare ett par hundar och en handfull ekipage fick fortsätta till 4e omgången, ett antal som decimerades till tre inför sluttävlan. Grim o jag var fortfarande med!

Avgörandet skulle fällas genom att de tre kvarvarande ekipagen fick varsin minnesmarkering och varsin dirigering, fortfarande i samma hagmark men i ett parti som var än mer trädbevuxet. Vår markering föll o Lava inledde med att elegant hämta sin dirigering, varefter Grim snabbt plockade in markeringen. Lavas markering kastades och Kelly skickades på en klurig dirigering till en hög med fällda aspar, men lyckades tyvärr inte få med sig apporten trots ett tappert försök. Eftersom Lava redan fått sin dirigering kastades turordningen om och vi fick försöka på den apporten istället. Grim gjorde precis som jag bad honom och hittade ganska snabbt dummyn – duktig hund! Därefter skickades Lava på sin markering, men eftersom varken hund eller förare hade sett den ordentligt misslyckades tyvärr även hon med sin uppgift. Tävlingen var över och plötsligt insåg jag att vi låg riktigt bra till – vi måste ju faktiskt ha vunnit?!

Så fort jag visar mig offentligt i hundsammanhang så känner jag att jag måste bevisa något. Jag får fortfarande kommentarer som ”här kommer nån som vet hur det går till” eller ”du som varit i England är väl expert på det här”, trots att jag nu varit hemma i mer än ett år. Oftast är det nog inte illa ment men ibland kan jag ana en viss skärpa i undertonen, avundsjuka kanske? Jag är väl medveten om att jag är fantastiskt priviligierad som kunde göra det jag gjort och jag skulle vilja slippa att behöva ”försvara” det på ett eller annat sätt. Men därför är det också lika skönt varje gång jag o hunden åtminstone inte gör bort oss!

Och det gjorde vi faktiskt inte heller i Hofors, Grim gjorde allt jag kunde begära och jag förde honom väl. En del tyckte säkert att jag gick in o styrde för tidigt på någon markering, men när det är tävling handlar det bara om att få in apporterna så fort som möjligt. Ser jag att hunden kommer att passera dummyn fel i vind tänker jag inte chansa utan säger stopp o sök, i synnerhet när det fanns stor risk att han annars försvinner utom synhåll. Grim är kanske inte den mest flashiga hunden i världen, men han är synnerligen pålitlig o stabil och tack vare att han inte gör av med ett uns energi på att stressa eller tokspringa, så håller han lätt ihop en hel dag. Den sista uppgiften sköttes lika effektivt som den första, trots att det under eftermiddagen märktes på en del andra hundar att de började bli mentalt trötta. Alla har vi olika preferenser när det gäller hundar och Grim är precis vad jag vill ha i fråga om fokus o fart.

Jens o Sting då? De hade fyra helt rena apporter men efter att Jens missbedömt den 5e o höll Sting någon meter för kort, så fick de inte vara med o leka längre. Trots detta så var Jens ganska nöjd med dagen, han o Sting har haft lite kommunikationsproblem på sistone men av detta märktes ingenting längre. Jag vet allt om hur det är när förtroendet mellan hund o förare brister och är så glad för att de tycks hittat tillbaka till varann igen!

Några allmänna reflektioner:

Upplägget var helt utmärkt och jag uppskattade särskilt att man faktiskt hade med några driver också. Alltför ofta anordnas mock trials enbart som trampjakt/walk up och om det ska vara en träning/inkörsport till A-proven borde man ju lägga betydligt mer tid på drivna ”fåglar”.

A-prov (o därmed även mock trials) är per definition väldigt orättvisa. Jag kan faktiskt inte komma på någon annan sport som har orättvisan inbyggd i systemet på samma sätt som ett field trial?! Det är självklart lättare för den hund som skickas först efter en drive att hitta en fågel än för den som står sist på tur och svårighetsnivån på apporterna under en walk up varierar kraftigt (jfr tex en lätt vingskjuten rapphöna som går ner i hög vegetation med en fet fasantupp som faller död på öppen mark). Slumpen gör stor skillnad och startnumret kan vara avgörande för om man åker ut först eller vinner provet. Men det är bara att gilla läget och acceptera orättvisan, det är ju faktiskt just det oförutsägbara som gör den här provformen så himla rolig o spännande. Det är lite som att vara veterinär i fält - så här blev uppgiften, lös problemet med de medel som står till hands!

Domarkåren behöver såklart också utbildas inom området A-prov och det är ju helt fenomenalt att utnyttja mock trials till detta – närmare ett riktigt prov än så kommer man ju inte! Dock tycker jag att om man ska ha det som ett utbildningstillfälle så ska reglerna följas… Vid ett par tillfällen så skickade man fel hund/ändrade sändordningen eller avstod från att skicka en andra hund på en apport. Även om dessa avsteg gjordes medvetet och inte påverkade tävlingens resultat den här gången, så tycker jag det är direkt fel att göra sådana justeringar. Eftersom slumpen spelar så stor roll för utgången av ett A-prov (se ovanstående resonemang), så måste det sitta i ryggmärgen på domarna hur turordningen är! Det får inte ens i det undermedvetna finnas en antydan till flexibilitet eller annan tveksamhet när det gäller denna sak.

I övrigt skötte sig både domare och funktionärer med den äran och SSRK Gävleborg har all rätt att vara stolta över arrangemanget. Stort tack till provledare Kenth Lind som med sin stab av fantastiska funktionärer anordnade spektaklet!! 

 

Andra hälften av startfältet väntar på sin tur, de två första grupperna är inne och får sina första apporter.

Under "driverna" så stod man i kanten av skogen o tittade ut över en liten sänka bort mot skogen på andra sidan.

 Stewarderna Agneta Strömwall o Ulrica Broqvist samlar massorna...

...som snällt låter sig ledas till rätt ställe. En vy över hagen där trampjakten hölls, det ser kanske inte så svårt ut men träden gjorde att markeringarna syntes dåligt och det fanns en hel del andra bunkrar i form av diken o höjdskillnader.

 Publiken såg dock bra!

 Jens har gått in i sin bubbla och Sting är helt med husse.

 Pass på!

 Hur svårt kan det vara?! Sting löser sin första uppgift elegant.

 Anna-Karin hjälper sin Kelly på en svår markering.

Sluttävlan - Monica o Lava närmast kameran, sen jag o Grim samt Anna-Karin o Kelly.

 Där borta står de o planerar upplägget. Väldigt vacker men ganska svår mark!

 Nu har Sofia gått in i bubblan... Grim tar det hela med ro.

 "Där borta bland björkarna till vänster!"

Lasse ger instruktioner.

 Anna-Karin försöker få kontakt med Kelly - inte lätt bland alla träd!

 Nu är det slut och jag har just insett att detta MÅSTE ha räckt hela vägen?!

 Domarkvartetten.

Och prispallen!

1:a Sofia o Searover Day One,

2:a Monica o Streamlights Nickis O'hara,

3:a AnnaKarin o SJ(j)CH Moormans T Hazel

Lite av varje...

Helgen som gick kunde knappast vara bättre...efter inkvartering hos bästa vännerna Jill & Peter Raneryd på Lilla Träskaten ( www.retrievertraining.eu ) på fredag eftermiddag så vankades som vanligt en alldeles förnämlig middag.
Lördagen ägnades sedan åt unghunds/nybörjar-träning för att sedan,senare på kvällen,avslutas inne i Eskilstuna med först middag på den förnämliga restaurangen Grappa och sedan efterföljande röj på Josefs House of Blues ! Kanske någon GT för mycket men WTF...

När det är så här intensivt med kurser och träningar så uppskattar både jag och Sofia ett litet break i " hunderiet "...det är viktigt,tycker jag,att man ibland lämnar hundarna hemma,klär upp sig lite grand och går ut och unnar sig lite lyx med god mat,gott vin och umgänge med goda vänner ! Kort sagt...vara som normala människor ! ; ))
Att sedan få se Sofia i både smink,kjol och högklackat...ja,det är nog få förunnat och jag tappar andan varje gång !

Inte så naken men väldigt glad...å en hejare i köket !

Peter Raneryd.

Sofia har - förmodligen - just gjort en dräpande notering i sin domarbok under mocktrial-träningen härom helgen...

...dagen därpå höll vi i en b-provsträning med ökl-inriktning.

Kontraster men retrieverträningen är komplex och allt har sin tjusning !

Lunch under b-provsträningen...

...och då passade funkisen på att...öhh..ja nåt !

Just det...han kollade hur långt ner tjälen hade släppt !

Tack Dennis & Maria Uppgard för hjälpen.
Tack även till Karin Lind & Sophia Zerguerras för funkishjälp.

Maggan Westrman som basade över senaste träningen i våran lilla träningsgrupp.

Jag gillar Maggan...hon har ett bra tänk och är en driven tränings-/tävlingsmänniska och hon omger sig med bra hundar ! ( och barn med tillhörande funkisar,tack Maggan ! )

Det är lätt att glömma bort sin egen träning emellanåt..man hjälper och instruerar andra förare och deras hundar så ibland känns det nästan som man faktiskt har tränat själv när man kommer hem från eller har avslutat en träning här hemmavid.

För att råda bot på detta så har vi bildat en liten men driven träningsgrupp och vi turas om att lägga upp träningar till varandra. Svårt ibland att få till datum som passar alla men intresset är stort och engagemanget är det inget fel på !

Tomas Söderström och Karin Thunander tar emot instruktioner av Maggan...

...och Karin ( som sällan bangar en träning ) ger sig iväg mot sin uppgift.

Sofia spanar efter sin Grim...var är han ??

Där !! säger Karin Lind,Tina Engström och Marre Gissberg...

Nä...sist jag såg honom var han därborta ! ( Marre är bestämd.. )

Nävars..ovanstående två bilder är från en träning hemmavid med ökl/ekl-gruppen.

Man kanske kan kalla det en " pekträning " i ordets rätta bemärkelse men det var markeringar som stod på programmet. En ganska klurig uppgift där det gällde att hålla koll på - och förklara för sina kamrater - var markeringarna hade landat. Inte helt lätt skulle det visa sig men en väldigt nyttig erfarenhet !

Ska man kunna kräva av sin hund att den kan markera så får man själv lära sig att markera...

Karin Lind pekar ut var den är...

Hur kan du komma på allt ? var den allmänna uppfattningen efter träningen...

Ja,jag försöker efterlikna praktiska situationer så långt det är möjligt och uppgifter man ganska ofta får under ett A-prov som är den provformen jag tycker är roligast.

Efter träningen firade vi Tina Engström som på senaste tiden haft smått otroliga framgångar med sina duktiga flattar.

Grattis än en gång,Tina !

Fullt upp!

Det är en hektisk period just nu med helginternat i princip varje vecka o även träning här hemma några kvällar där emellan. Tröttande men jätteroligt! Årets första riktiga vårdagar tillbringade vi i flödande solsken på Gesta Gård utanför Stallarholmen. Gesta bjuder på fantastiska marker och vi hade en grupp med nybörjare på väg in i öppenklass som drillades både på land o i vatten.

Nästan alla deltagare på samma bild!

En av de trevligaste hundarna var en dryga året gammal hane av rena utställningslinjer – det är roligt när ens fördomar kommer på skam nån gång emellanåt! Torsten, som han kallades, visade prov på en härlig vilja och arbetsglädje och när husse (som var en van hundtränare men ny inom retrievervärlden) fick lite riktlinjer på hur han skulle hantera sin hund, så gick utvecklingen med stormsteg. Det är ju så mycket lättare att göra rätt från början, jämfört med att lära om efter att ha befäst mindre bra vanor hos både hund o förare.

Gästfriheten hos Lars o Agneta Berg är oklanderlig och vi blev mycket väl omhändertagna. Jens o jag håller ytterligare en helgkurs hos dem i början av juni och det finns också spännande planer för hösten! Se www.gesta.se för mer info.

Förra helgen spenderades på Lilla Träskaten, vilket blivit nästan som ett andra hem för många retrievermänniskor i regionen. Träningsprov stod på schemat den här gången – på lördagen hade vi ett mock trial och på söndagen ett B-prov i öppenklass.

Mocken var upplagd i huvudsak som olika drivna såtar och vi fick fram ett hyfsat tryck med hjälp av bumper boys och flera funktionärer utrustade med bland annat apportkastare. Lika hett som på en jakt blir det såklart aldrig i en fingerad situation, men hundarna gasade ändå igång en hel del. Vi valde att till största delen lägga upp dagen som en driven jakt istället för som trampjakt, vilket man ju oftast ser på ett mock trial. Trots allt så hålls ju nio A-prov av tio på drivna fåglar i det här landet och ska de inofficiella testerna på något sätt kunna hjälpa till att förbereda hundar o förare för prov, så borde följaktligen mer kraft läggas på ”drev” än på ”trampjakt”.

fotograf: Åsa Eckerrot

Walle satte inte en tass fel under dagen, hela tiden förtjänstfullt förd av matte Kristina. Ekipaget utsågs slutligen till segrare av denna prestigefyllda tävling!   ;o)

Fler fina bilder ifrån dagen finns här, fotograf fortfarande Åsa Eckerrot!

B-provet lades å andra sida upp enligt högst traditionell modell och innehöll inga konstigheter. Bägge delar funkade precis som vi hade tänkt oss och deltagarna verkade uppskatta möjligheten att få testa sin hund i en högst inofficiell provsituation. Hundarna vet ju inte skillnaden och det blev allt lite nerv även hos förarna trots att man visste att allt var på skoj!

Allmänna funderingar
Några tankar har bitit sig fast i mitt huvud på den senaste tiden. Vid flera kurstillfällen under våren (både där jag gått som deltagare och som instruktör) så har många av hundarna visat uppenbar motvilja mot att gå i vatten (= korsa ett brett dike). Jag har oxå hunnit med att vara funktionär på ett B-prov i nkl där söket (ca 30 m brett o 50-60 m djupt) låg i en lättsprungen skogsbacke med sned motvind, men trots detta hade majoriteten av hundarna stora svårigheter att ta sig an marken (läs: underkändes i momentet, helt eller delvis).

Vad beror detta på? Bristande vattenpassion? Alla hundägare bedyrade att jycken gärna badar o simmar när det är varmt. Det är klart att det kanske kan ta emot att gå i kallt vatten, men hur mycket kraft kan det behövas för att korsa ett litet vattendrag? Bristande apporteringslust? Det borde inte krävas särskilt mycket motor varken för att täcka in nämnda sökområde eller ta sig över ett vattenfyllt dike. Bristande dådkraft kanske? Ingendera av ovanstående situationer kräver några exceptionellt starka hundar för att lyckas med uppgifterna, men resultaten har fått mig att börja fundera.
Var finns attityden att ge sig ut o arbeta oavsett de yttre förutsättningarna?Avlas det i för stor utsträckning på "lätta" hundar som kanske inte riktigt har kraften/viljan att fortsätta jobba även när det tar emot, mentalt eller fysiskt? Jag har inga svar, men för mig har dessa upplevelser rest en viktig fråga. Kommentera gärna!!

Vid pennan,

Sofia

Träning lördag 12/5

På grund av hastigt ändrade planer har vi plötsligt nästa helg ledig och tänkte därför erbjuda två träningspass på lördag den 12 maj. För omväxlings skull ska vi vara på Lilla Träskaten utanför Ärla och har därmed tillgång till deras härliga marker och även möjlighet till vattenarbete.

Vi kör unghundar/nybörjare på förmiddagen mellan 9-12, tar en timmes lunchpaus (lunchen fixar Jill o Peter till självkostnadspris) och fortsätter sen med öppen-/elithundar på eftermiddagen mellan 13-16. Vi tar som vanligt emot max 8 hundar per pass, men behöver minst 5 ekipage i respektive grupp för att kunna genomföra träningen.

För att vi ska kunna ersätta Jill o Peter för att de upplåter marker, båt, bumper boys osv kommer träningen denna gång att kosta 400 kr per person (inkl moms). Meddela vid anmälan om ni vill ha lunch – den rekommenderas å det varmaste!

Välkomna!

foto: Raneryd

Eukanuba Competition ( det blev inte som jag tänkt...)

Kvartetten...som styrde och ställde !

Med stor ära !

Funderar lite över ingången på det här..." reportaget "...men ok,så här var det ;

6,8,8,15,15,18,18...det var poängen jag fick när jag startade igår. Kanske ska nämna att maxpoängen var 140 ! Det hade ni räknat ut..jaha...
För det mesta så skriver man och yvas över vilken himla duktig hund man har och hur bra allt går - jag är likadan !
Det finns sämre dagar och vi hade en sådan igår.
Jag hade sett fram emot starten på Eukanubas WT rätt länge - sist jag startade så gick det rätt bra ( av 3 A-prov var facit 2, 1 med cert, 1...så fick jag det sagt.. )
Nu är det en ny säsong dock och jag tyckte att vi kom  bra förberedda och så blir det bara pannkaka av alltihop.
Jag har högt ställda krav - ffa på mig själv men även på min lilla jycke Sting som, för det mesta, lever upp till mina krav men den här gången gick det alltså inte så bra.
Hur kunde det bli så här ?
Kanske är inte hunden bättre? Kanske är inte JAG bättre? Kanske har jag tränat fel...eller för mycket..eller för lite?
Frågorna som snurrade i mitt huvud var många när jag körde hem...
Med lite distans så konstaterar jag att alla kan ha en dålig dag - min kom igår - men det är klart att man funderar över varför det blev som det blev. Man analyserar och funderar över om träningen ligger fel, varför hunden funkar hemma men inte borta osv.

Kanske skulle jag försöka att vara lite mer ödmjuk inför uppgiften och hur jag tycker och kräver att min hund ska utföra densamma !?
Om jag ställer så höga krav på min hund så borde jag jävlar i min lilla låda inte stå där och föra honom som en stor klant som jag faktiskt var under vissa delar av prövningen...
Kort sagt - jag led faktiskt med min Sting under gårdagen..hehe..önskar att han gjorde detsamma men det kanske han faktiskt gjorde ?
Hur som helst så fanns det ljusglimtar att ta med sig hem och hela evenemanget var väl genomfört i strålande solsken !
Det var dessutom himla kul att träffa nya och gamla bekanta igen !
Här följer lite bilder ;

Jag lyckades med nåt jag aldrig gjort förut - jag var faktiskt först till samlingen men efterhand så droppade folk in.

En del norrmän var på plats - här representerade av den gode Erling Skotner.

Thomas Söderström och Roger Westerman står och dryftar...

Lena Westerman ( Streamlights kennel ) hade viss anledning att vara nöjd...på domare Ulf Göranzon´s station blev hon och hennes 2 ( ! ) hundar utsedda till rutans bästa hundar då dom presterade det bästa, och till sättet mest exakta, arbete !

PAW of Sweden var en av dom stolta  sponsorerna och fanns på plats.

Janne ( en av domarna ) Wiberg, Ulf ( en av dom andra domarna ) Göranzon står och...hehe...försöker rättfärdiga sin poängsättning för Tomas Söderström..eller !?

Tack Janne för dom fina poängen ! ; ))

Den här bilden är lite extra för mig...det är Tina Engström som med sin duktiga flattik Triss går in och,helt respektlöst,kniper 3e platsen på Eukanuba WT.
Jag och Tina har...följts åt kanske man kan säga...under ganska många år nu och Tina är även här hemma och tränar med sina hundar lite då och nu...så det är med stor glädje och respekt jag återigen säger ; 
Tokgrattis, Tina !! ( nog såg jag allt en tår..? Det fick iaf jag... )

I skrivandets stund föll alla namn bort ur minnet men det är en hane från Djurbergas kennel som står som segrare iaf...jag grattar alla tre och tackar för mig för en jättebra och välorganiserad dag !

Ja,just det...den där kursaren Marie-Louise Gissberg med sin duktiga Gale..( från kennel Jaktyrans ) ;

Se upp för henne ! Bakom den något förvirrade ( ; )) fasaden finns det en förare med en liten jycke som är något alldeles extra !

Marre...hur svårt kan det vara !?