Det är lite sparsamt med uppdateringar i bloggen, men det beror knappast på att inget händer. Det är snarare så att tiden helt enkelt inte räcker till!
Flocken har nu utökats med en ny liten parvel - lilla Mara. Vi har egentligen inte riktigt plats med fler hundar, men Jens kunde inte låta bli att köpa en valp efter en av våra favorithundar. Förväntningarna är stora men än så länge är hon bara gullig. Fast det gör hon å andra sidan väldigt bra!
Hej!
Husses hund - hon älskar öl!?
Valparna skulle heta något på W - då blev valet enkelt för Jens.
Det fick såklart bli Jaktyrans Gale Weber!!
Trädgården tar en del tid. Jens gör lejonparten av detta, men jag hjälper till lite här o där.
Trött kan man bli!
Webern används i princip varje dag, tex för att grilla italienska biffar med coleslaw o tomat. Mums!
Sommarkvällarna är underbara just nu och många timmar spenderas på verandan.
Nationaldagen tillbringades på Lilla Träskaten tillsammans med Henrik Vilendal som hade kurs för unghundar. Stadgan är viktig!
Spike har vuxit på sig o börja sätta lite kropp till sina långa ben.
Fortfarande väldigt lugn o balanserad - matte är nöjd med utvecklingen!
Birthe o Royce lyssnar noga.
Grunderna gicks igenom mycket noggrant och Henrik visade tex hur han lär in avlämningar och fotgående.
Maria o Keeper.
På fredagen var det dags för elithundarna och när det fanns plats kvar bestämde vi oss för att helt enkelt stanna kvar hos Jill o Peter en dag till. Så skönt att någon gång ha möjlighet att ta spontana beslut, ren tur att vi var lediga då också!
Vädret var underbart och Birthe tyckte att en klänning var bästa klädseln. Jag tror inte att jag sett nån träna hund i klänning tidigare, men varför inte!?
"Ta kort på mig!"
En fingerad drive med lerduvor o hagelbössa samt fyra bumprar utställda här o där.
Peter skötte både lerduvekastaren o fjärrkontrollerna.
"Ja!" Det gäller att vara tydlig med sina tecken.
Efter lunchen tänkte Jens ta en tupplur...
...men med en lösa valp så blev den inte långvarig.
Efter lunch gick vi ner till strandängen. Vilken underbar träningsmark det är!
Svårt men roligt!
Inte lätt, som sagt...
När någon hund hade lite problem o det drog ut på tiden, så passade Grim på att ta en tupplur i starrgräset.
Unghundsderbyt 2013
I helgen styrde vi kosan till Sången i Dalarna för årets
upplaga av unghundsderbyt. Vi hade rimligt högt ställda förväntningar – inga nollor
och resultat bland de 20 bästa. Det är svårt att ha riktigt höga förväntningar
på ett working test för unghundar eftersom slumpen spelar så stor roll när det
handlar om de högsta poängen och unghundar kan hitta på vad som helst. Ingen av
våra spolingar hade varit ute i hetluften förut så vi visste inte hur det
skulle reagera. Eftersom de båda är synnerligen stabila o trygga i sig själva
så trodde vi inte att de skulle bekommas av miljön, men man vet ju aldrig!
Vi hade turen att få gå i den sena startgruppen och åkte
hemifrån strax efter sju på morgonen. Själva
derbyt var en fullständig succé på alla sätt – ett långt reportage kommer i
Apportören!
Väntan inför ruta 2. Markerna var helt underbara!
Jag har alltid ansett att Spike är en fenomenal markör och
han höll också ihop sitt arbete på ett föredömligt sätt. Lugn, fokuserad o
spikade fyra markeringar av fem i grundomgången. På station 3 lade
han förvisso sitt sök 2 meter för långt ut, men höll huvudet kallt o arbetade sig
tillbaka istället för att börja springa som så många andra gjorde.
Våra poäng blev 18, 20, 18, 20, 18 = 94 poäng och en tredjeplats
inför finalen! Mycket bättre än jag nånsin vågat hoppas och jag var oerhört
nöjd med min hund.
4 av de 6 poängen vi tappade i grundomgången berodde på att Spike blev lite
konfunderad av funktionärerna i skogen vilket påverkade inlevereringen. Tyvärr blev
detta värre i finalen då alla människor gjorde honom lite för försiktig och vi
halkade ner till sjunde plats efter de avslutande två markeringarna. Så bittert!
Men så är det med unga hundar – allt kan hända! Spike är bara 14 månader gammal
och har aldrig varit hemifrån förut, så situationen blev lite för mycket för
honom. Bara att bryta ihop o ta nya tag! Totalt sett gjorde han ändå en riktigt
bra insats, min gulle-ponk.
Ila arbetade också stabilt och hamnade precis utanför
finalen med 88 poäng (19, 20, 15, 18, 16). Mycket vill ha mer och både jag o Jens var lite besvikna när vi åkte hem, men egentligen är vi ändå väldigt nöjda. Våra hundar gjorde inget tokigt och visade att de håller ihop en hel dag - mer än så kan man inte begära på det här stadiet.
Det var ett rakt o okomplicerat derby, men lite svårare än
det var förra året. Väldigt roligt att den hund som hade högst poäng i
grundomgången också vann hela derbyt – ett
stort grattis till Monica Löttiger
och Tärna!!