Mid-Norfolk Gundog Club Novice Trial

Idag var vi och tittade på ett novice trial precis i närheten – jodå, publik är varmt välkommen på proven om man bara säger till i förväg! Jens stod som reserv o vi hade ett litet hopp om att få starta ifall någon inte kom till provplatsen. En av deltagarna var också synnerligen sen o vi hade faktiskt börja rikta in oss på att vara med när han svängde in på samlingsplatsen. Nära, nära!

 

Vi ville oxå haft en nummerlapp...

 

Ägaren hälsar välkommen.

 

Många erfarna rävar i startfältet idag, ändå känns spänningen i luften vid samlingen.

 

 

Så var det igång! En lagom lång linje (kanske 100 meter) med åtta duktiga skyttar. Vilttillgången var i huvudsak precis lagom och man tog sig igenom startfältet i en jämn takt. Vittringsförhållandena föreföll dock svåra och framförallt de harar som fälldes ställde till stora problem. Halva startfältet åkte ut på eye wipes av andra hundar eller domarna bara i grundomgången och slutsatsen är (som vanligt!) att man inte kan springa hem några fåglar utan hunden måste verkligen jaga med låg nos för att hitta något.

För att vara med i toppen måste man ha lite tur med sina apporter på proven, åtminstone får man inte ha otur. Men flera hundar åkte ut på ganska basala fel o bristande grundträning (såsom dåligt fotgående), och många av de ekipage vi ser på våra A-prov hemma i Sverige skulle ha väl så stor chans som någon annan här om de bara får lite introduktion till terrängen o vilttätheten.

 

 

En av mina favoriter o förmodligen den kyligaste föraren jag sett – Tony Parnell, som alltid iförd den karaktäristiska röda jackan. Här har han skickat sin Blackharn Brewster-son som andra hund efter en tupp som såg ut att kunna springa. Hunden gick till nerslaget o verkade få tag på en löpa – följde denna ner till andra änden av fältet, minst 300 m, och Tony bara lät honom gå.

 

Om man vet var man ska titta så ser man faktiskt hunden som en gul prick nästan nere vid skogskanten... Avståndet är flera hundra meter o hunden hade inte en chans att höra sin förare i motvinden.

Efter en lång stunds  resultatlöst jagande i hörnet av fältet ombads han emellertid att kalla in hunden. Denne var vi det laget dock väl utom hörhåll för pipan och Tony var tvungen att gå halvvägs nerför fältet innan hunden hörde signalen o kom tillbaka. Att låta hunden gå iväg så långt på en förmodad löpa var en chansning som inte gick hem den här gången, men Tony ska ha all heder för att han alltid försöker få hem fågeln och inte ”bara” hålla sig kvar i tävlingen.

 

 

Domarna har just eyewipat ytterligare några hundar. I slutet av provet hade man tre hundar kvar som alla gjort riktigt fina arbeten. En sjätte fågel fällde dock avgörandet för utgången – samtliga tre skiackdes på en tupp som inte hittades.

Men domarna visade återigen upp utmärkt viltfinnarförmåga o slog ut oxå de kvarvarande ekipagen vilket gjorde att det inte blev något resultat idag. Enda umärkelsen gick till Tina Habbin o Kayteens Stitch (halvsyster till min Spike!) som blev Gun's Choice.

 

 

Startfältets yngste deltagare - kul att se att det finns en viss föryngring!

 

 

 

En brun labbe fanns oxå med i fältet. Han blev dock, liksom flera andra, eye wipad på sin första fågel...

 

Vi klämde in oss i skyttarnas buss - stämningen var som oftast rå men hjärtlig!

 

 

Grabb med attityd. Den här gossen hade sällskap av två andra baggar med liknande syn på livet, jag blev inte alls sugen på att ge mig in i deras herrklubb...