Provstart = sockerchock!

Så var det då äntligen dags för mig att starta på ett novice trial i England. Jag hade sett fram emot det här en tid och försökt att förbereda mig så gott som möjligt under den korta tid vi varit här nu.

Åtskilliga jakter där det huvudsakliga temat varit fasaner och rapphöns (Sting har liten eller ingen erfarenhet på det) och ett par träningar i sockerbetor då jag visste att provet skulle hållas som en walk-up i just dessa.

Viltet har inte varit några som helst problem – Sting tar det som erbjuds (det har han alltid gjort) och han har tagit åtskilliga runners på både fasan och rapphöna.

Träningarna i betorna har oxå gått bra och Sarah Gadd (kennel Birdsgreen ) kommenterade Stings status med orden ” He should win ” så självförtroendet var väl ganska bra.

Dagen för provet kom och det var mycket riktigt sockerbetor…stora fält med nästan inga referenser så det gällde att markera bra för både hund och husse ! Vittringsförhållandena visade sig vara väldigt svåra…

Då vi hade startnummer 14 (av 14) så tog det nästan 3 timmar innan vi fick gå in i linjen för våran första apport och vid det laget var Sting en smula uppspelt…

Första uppgiften blev att skicka på en rapphöna som varken jag eller Sting hade markerat (bakom linjen) och vi gick ut som nr 2 på den fågeln då min parkamrat misslyckades med att finna något. Jag fick ett område förklarat för mig kanske 60 meter ut och jag höll Sting där så gott jag kunde...släppte honom tom lite större än jag brukar för att kunna hitta en eventuell löpa men blev så småningom inkallad då vi inte kunde hitta något. Domarna gick ut och letade och jag kunde bara hoppas på att inte dom heller skulle hitta något vilket dom inte gjorde. Jag var fortfarande kvar i matchen medan min parkamrat åkte ut på ” first dog down ”.

Andra fågeln jag fick var en rapphöna som sköts 30 meter ut från linjen och det ställde inte till några problem, en helt ren apport.

Tredje fågeln dock…en lågflygande rapphöna som vingades ner kanske 70 meter ut från linjen och vi skickades direkt på den. Sting hade ingen möjlighet att markera den i dom höga betorna så jag tog den som en dirigering. Ett rimligt avstånd och inget som direkt tog emot – förutom den oerhörda viltrikedomen som störde Sting så pass mycket så jag fick inte riktigt honom till det anvisade området och han blev till slut ohörsam på pipan. Väldigt frustrerande då jag inte är riktigt van vid att han helt slutar lyssna vilket faktiskt var fallet här. Dumma jycke! Inkallad o utslagen!

Enda trösten i sammanhanget var väl att ingen av dom andra 3 hundarna som skickades hittade fågeln av ungefär samma anledning och rapphönan apporterades så småningom av domarna ( som också hade vissa problem med att finna fågeln ). 4 hundar ut på den apporten !

Sammanfattningsvis ; jag var oerhört besviken just då jag inte fann någon av fåglarna speciellt svåra men kombinationen sockerbetor / viltrikedomen gjorde att Sting drabbades av just – sockerchock ! : )

Ett inte helt ovanligt fenomen för orutinerade hundar i sockerbetor då terrängtypen gör att hörbarheten är dålig och vittringsförhållandena likaså.

Så här i efterhand tycker jag dock att det var kul att starta och jag hoppas på att kunna göra om det just som en walk-up i betor då jag tycker det är roligt och utmanande och det ställs stora krav på hundens viltfinnarförmåga och förarens handling ( och rutin ).

Vi kommer igen !!

 

 

 

 Sekreteraren hade glömt nummerlapparna hemma - då gäller det att improvisera! Dessa satt inte kvar särskilt länge, men det funkade även med inkognito-förare.

 

Fokus...

 

 

 

Transport ut till marken - hundtoleransen testas rejält!

 

Vi hade några ovanliga deltagare på det här provet, bl a den här tiken av utställningstyp (Leospring) - hon var duktig i det självständiga arbetet, men inte så intresserad av att samarbeta med sin förare.

 

Goldisar är väl inte direkt ovanliga på prov....

 

...men flattar ser man inte särskilt ofta!

 

 

Picker up var en gammal räv av rang - Peter Hammond. Han såg pigg ut o hänger uppenbarligen med i den tekniska utvecklingen eftersom han hade  mycket "trafik" på sin mobil.   :o)

 

Sammanbiten Jens...

 

Som ägare till hunden så fick Sofia gå med i linjen - roligt! 

Domaren Tom Lowe ger instruktioner om var fågeln setts gå ner...

 

...Jens skickar Sting....

 

 

 ...men kallas tillbaka efter en stunds resultatlöst sökande.

 

 

Domarna gör ett försök att hitta fågeln - andlöst spännande väntan för den som just haft hunden ute i det området.

 

 

De hittade emellertid inte heller något och Jens o Sting fick vara med ett tag till!

 

 

Allteftersom dagen led mot sitt slut fulade dock hundarna ut sig en efter en, och vid prisutdelningen fanns tyvärr inga hundar kvar i prislistan.

Hans Richter fick dock Gun´s Choice efter en strålande inledning på dagen! Grattis!!

Dagen efter provet fick jag möjlighet till en träning i sockerbetor igen tillsammans med Tom Lowe ( som dömde mig dagen innan ) och Sting gick som ett spjut och var som vanligt hörsam på pipan och gjorde bra ifrån sig...hmm.. ; )
Återkommer !