Flashback...ett arv som aldrig går ur !

Tidigare ikväll så tittade jag,för en gångs skull,på den statliga televisionen. Programmet var " Mitt i naturen - vår ".
Man fokuserade en del på fågelskådning...det var bla. reportage om tranorna i Hornborgasjön och räkning av ejder i Stockholms södra skärgård.
Man konstaterade att tranorna blir fler och fler för varje år och att ejderstammen har minskat drastiskt...jag tänker inte försöka analysera varken det ena eller det andra men...

Jag fick en sådan otrolig flashback när jag fick se och höra en riktig entusiast i ämnet...en snubbe som njuter av att hänga på sig en kikare ( av dyrare modell typ Zeiss ) om halsen och ta sin minst lika dyra och högkvalitativa tubkikare över axeln och vid en tid då jag - numera - helst tillbringar sovandes i min sköna säng ge sig ut och njuta av ovan nämnda skådespel !
För det är precis det det är - ett skådespel !

Jag har en bakgrund som kanske inte så många vet om eller tror på...jag har varit ( och är fortfarande ) en riktig naturmupp ! En nörd,helt enkelt !

I mina yngre tonår och långt däröver så tillbringade jag all min ledig tid ute i naturen...som den hängivna Fältbiolog jag var !
Mamma ( inte så mkt pappa..;) tyckte det var jättebra för då höll jag mig borta från spriten och det dåliga umgänget som så många av mina andra kamrater höll på med...jaja...visst var vi nördar på vårat sätt - men vi tog gärna med oss en flaska vin eller sprit ut,allt blev ju liksom så mycket roligare då..;)

Jag hade tonvis med utrustning,kostsam sådan,som jag hade tjatat mig till att få eller sparat ihop till !
Det var kamerautrustning med tillhörande teleobjektiv och diverse linser...och jag nöjde mig inte med Konica,Minolta eller annat tjafs utan det skulle vara Canon eller Nikon,såklart...
Det var handkikare av märket Kowa eller Zeiss och det var tubkikare av samma märke...
Ryggsäckar,sovsäckar,kläder...öht högkvalitativ utrustning..det var så det skulle vara,helt enkelt !
Samtidigt  så var jag ju en sann Fältbiolog...och det innebar vissa förplikteser...
Gärna en palestinasjal - röd - om halsen !
Atomkraft - Nej tack var en självklarhet !
Musiken bestod av Ulf Dageby,Björn Afzelius och till viss del Mikael Wiehe ( tills vi kom på vi vilken köpt kapitalist han faktiskt var ) osv....
Reggae var ett måste...
Gärna långhårig och med en attityd av att jag bryr mig inte hur jag ser ut ( vilket var en förbannat stor lögn,för ligga ville man ju...)
Osv...

Jag hade ( och har ) tonvis med litteratur om fåglar,kräldjur,blommor och bin..;),lavar & mossor,spårböcker och all annan allsköns litteratur om naturen i allmänhet.
Jag har tillbringat hundratals timmar och nätter ute i allt från dragiga gömslen till fågeltorn i temperaturer som skulle få tom en finne att tycka det var kallt   men jag hade ju min utrustning - Caravan sovsäckar som tålde temperaturer ner till minus 30 grader ! Så det var aldrig synd om mig..om man inte helt plötsligt fick ett trängande behov mitt i natten av för mycket ölkonsumtion..vilket var ganska vanligt - då som nu !

Jag har spenderat hundratals mil på cykel med full packning tills jag fick körkort - då var det mam & papp som fick cykla - och tillbringat många helger i Falserbo via Ölands södra udde vecka 22 ( stora kryssarveckan kallades den..) till alla dom stora nationalparkerna i norr..Sarek,Keb,Stora Sjöfallet,Sjaunja osv...

Jag har sett orrar och tjädrar slåss,tranor dansa och Pilgrimsfalkar slå duvor i 120 km/h i luften...
Jag har sett knoppar brista,löv och blommor slå ut,grod- och kräldjur vakna ur sin vinterdvala,fångat huggormar genom att snabbt lyfta upp dom i stjärten...men jag har alltid varit paniskt rädd för getingar !

Kort sagt - jag har sett det mesta som naturen har att erbjuda och det är jag så otroligt stolt,glad och ödmjuk över !

Så varför berättar jag då det här ?

Jo,för att jag kände för det just nu...allting började med SvT och den där entusiasten...men oxå för att jag ständigt blir påmind över - och påminner mig själv om - att det vi håller på med med våra retrievers inte handlar om någon jävla hundsport utan att vi måste ha respekt för och vara ödmjuka över att vi vi faktiskt fortfarande får hålla på med det vi gör !

Ute i naturen !

A few words from our hostess

Vi bad vår fantastiska värdinna Sharon skriva några rader om hur hon upplevde vår vistelse i England:

We asked our fantastic hostess Sharon to write a few words about our stay:

 

"It was my great pleasure to host a group of handlers and dogs from Line Up Gundogs last year. I live in central Norfolk, an area which is mostly arable farmland with an abundance of small and commercial shoots.

It is very easy for me to get game experience for my dogs,walk up training days,trails and picking up.Between 1st and September and 31st of January I am out nearly every day. I have eight Labradors, a Cocker spaniel and a terrier. I compete in both trials and tests, do a little judging and indulge in my favourite pastime picking up as much as I can.

 

Setting up some days for the group took some planning. Jens and Sofia wanted their pupils to get as much game experience as possible, so with two experienced friends Chris Airey and Bob Babel I set about organising some fun!

I bought days just for them and found guns to shoot for us. First we had to get the dogs used to sugar beet as this is very different for them to work in and the walk up day would be in beet. We had some training sessions so we got to know the level of the dogs and handlers before we took them to the shooting field. We were very impressed!

 

We then  took them picking up and explained how the drives worked and where we should position ourselves. We showed them how to watch for injured birds, the type likely to ‘run’. At this point we had to explain that we only send for ‘runners’ when the drive is taking place and the dead birds can be left until the end of the drive. We had to hold back their enthusiasm as they wanted to send for everything !

There is no need to disturb the guns when they are shooting to retrieve dead game .

One or two of the ladies also had to learn (a little reluctantly to begin with) how to despatch the retrieved injured birds. Very soon they began to look like professionals.

Blessed with good weather and fantastic guns and shoot hospitality we had some great days!

The walk up day in sugar beet was a huge success and several of the dogs took some very memorable runners. There were a lot of VERY big smiles that day.

 

Although we had rather a full house we all enjoyed the company of our Swedish guests, their good humour and their well behaved dogs. It was with genuine sadness that we said goodbye to them,the time had passed so quickly and they had all become good friends.

The greatest pleasure for us  was seeing the dogs develop their ‘game sense’ and ability in that very short time. It was wonderful  to see the handlers excitement and pleasure at finding lost game and their enjoyment in the whole English shooting  experience.

 

Jens and Sofia stayed on a few more weeks to do some picking up, trials and training. It is good to have houseguests who invite us for dinner! We always miss them when they return to Sweden."

 

 

We could not have done this without Sharon and are ever so grateful to her for everything she has put into this project. Just the way she and Phil opened their home for us was amazing!
Sharon says that they miss us when we go, well I can assure everyone that I start longing to go back as soon as we leave! And when we do come down the driveway again, it feels like coming home...
 

 

The interior of the amazing Dingle house - a barn conversion at its best!

 

Ordning o reda på viltvagnen.

 

 

Thomas skickar sin hund över den strida ån.

 

 Det gula laget.

 

Åka vagn kan vara en upplevelse bara det - Anna, Sten o Marre verkar trivas.

 

Glada skyttar!

Anna o Kinni.

 

Jens o Sting.

 

Tjusigt!

 

 

 Sophia o Chris i samspråk.

 

Spike, Pirat o Grappa i sockerbetorna.

 

 

The lady herself!

 

Jens o Phil kopplar av i den underbara loungen.

Sharon i bakgrunden fixar med duknigne inför middagen.

LineUp Gundogs Tour i bilder....Easton Estate - foton av David Tomlinson

En liten återblick från höstens resa till England.

Vi var 8 stycken - Sofia,jag och ytterligare 6 svenska vänner som vi hade arrangerat en knappt 2 veckors resa åt. Vi jagade,apporterade,gick på prov och tränade som tokar i 10 dagar ! Ett och annat pubbesök hanns ju oxå med,såklart !

Därefter åkte våra svenska vänner hem och jag och Sofia tillbringade ytterligare ett par veckor i detta retrieverns förlovade land !

Njut av bilderna tagna av David Tomlinson som arbetar på tidningen " Shooting Times ". 

David var där för att faktiskt göra ett reportage om oss svenskar,det finns att se på våran hemsida www.lineupgundogs.se under " Nyheter ".

SSRK-s ungdomsstipendiat Anna Gyllhamn och jag på väg ut till vårat pass under dagens fasan- och rapphönsjakt.

Thomas Hultstrands fina goldenhane på väg in med en fasanhöna

Jag & Sting

Marre ( Marie-Louise Gissberg ) för sin labtik Gale som jag för övrigt har en valp efter - Mara.

Anna och jag på väg tillbaks från passet efter ett lysande jobb av hennes fina Kinnie !

Observera Annas fina halsduk / sjal som hon inhandlade på färjan mellan Esbjerg-Harwich på väg till England.

Efter det smått chockerande beskedet att Anna och någon till av tjejerna inte hade en posh sjal så inhandlades detta omedelbart i taxfreen. Männen bär skjorta och slips som apportörer och kvinnorna en klädsam sjal,så är det bara !

Jag med mina hundar Ila och Sting - fullt fokus !

Sophia Zerguerras-Hallström med bästa Grappa - the grand old lady i sällskapet som lite så här på ålderns höst verkligen har funnit sitt rätta element.

Jagandes som hon inte har gjort något annat i sitt liv.

Mrs Sharon Dingle - våran eminenta värd och ledsagare under vår Englandsvistelse.

Sharon har ett enormt kontaktnät och ett stort hjärta och tillsammans med sin man Phil så öppnade hon verkligen upp sitt hem för oss. 

Thank you again,Mr & Mrs Dingle !

Vi kunde även unna oss lite " a-provsträning " under ett av dreven då vi stod uppställda på linje och Sharon valde våra apporter. Oerhört lyxigt...under en fantastisk jakt...i England !

Man kan bli religiös för mindre....

Från vänter ; Sten Uppsäll,Anna Gyllhamn,Thomas Hultstrand,Sophia Zerguerras-Hallström,Sharon Dingle,fattas på bilden gör Marie-Louise Gissberg och Lena Almstedt.

Dagens sista apport symboliskt med Sofia Larsson och Grim !

Utan Sofias brinnande intresse för retriever i allmänhet och därmed England i synnerhet så hade den här resan inte blivit verklighet ! Sofia har oxå ett stort kontaktnät i England (inte minst efter sitt år som veterinär i landet ) och vet precis vad som gäller " off the record " dvs. när man ska tacka, vem man ska ge dricks, hur man ska bete sig osv osv...  

Det är en (ibland svår) konst att uppföra sig korrekt i ett annat land - alla samhällen/kulturer har sina oskrivna regler som man bara inte får missa. Skönt för mig att nån hade koll - jag behövde liksom bara flyta med...

Efter våran något intensiva samvaro så var det med blandade känslor som vi skickade hem våra kamrater - det blev lite tomt men samtidigt så var det skönt att bara rå om sig själv ett tag.

Enligt uppgift så var det rätt mycket känslor inblandade när våra vänner sa hejdå till varandra - alla tog inte riktigt samma väg hem.

Man kommer varandra nära under en så här kort men intensiv period - det var inte bara hundar och hundträning som avhandlades under jakter,middagar,pubbesök och badtunnesamvaro...det var betydligt mer än så !

Vi funderar nu på att göra om samma upplägg till hösten,dvs att kunna erbjuda ett nytt gäng detta äventyr som det faktiskt var...vi får se hur vi gör. Håll utkik efter info på hemsidan.

Sofia och jag fortsatte som sagt våran Englandsresa med att bla. åka till Yorkshire för några underbara  dagar med " grouseshooting " och roughshooting på kanin,morkulla och fasan. ( mer om det finns att läsa här i bloggen nånstans )

Lägg där till väldigt trevligt sällskap,fantastiskt boende och mat och bra jakt så var vi helt enkelt i paradiset för en retrievernörd !

Tkank you,Mr Gary Wilson !

Tollar-läger 2013

Jag hade tänkt att blogga lite om en del saker som gör mig lite brydd...om a-prov kontra b-prov,om gnällkärringar och hundbrudar,om SSRK-s ibland tydliga ovilja att anpassa sig till verkligheten,om att officiella domare ibland tycks vara livegna...men det får vänta för jag hittade det här under " utkast " och tänkte att det måste jag ju göra något av !

Förra sommaren blev jag,Sofia Larsson,Lisa Falck,Eva Thoren-Söderström,Sofie Pihl och Kerstin Andersson inbjudna som instruktörer till ett stort tollarläger på Herrfallet.

Med viss bävan tackade jag och Sofia ja...och ja,jag erkänner...jag hade vissa förutfattade meningar om hur det skulle gå...

Ack,vad jag bedrog mig !

Jag har sällan träffat ett så stort ( ca 70 ekipage ) och engagerat gäng hundentusiaster som den här helgen !

Idel glada miner och arbetsvilliga hundar,överallt var dom - dom lite småtokiga men oerhört charmiga tollarna ! ( och deras förare...;)

Visst var det lite gnissel och ljud lite här och där - tollaren är ju inte direkt någon utpräglad retriever som absolut måste vara tyst hela tiden..som jag ser det i alla fall - men vilken arbetsglädje !

Under helgen som var diskuterades det en hel del om tollingproven och både jag och Sofia fick lära oss en hel del om provformen och någon månad efter det här lägret fick rasen sin första tollingchampion !

Det är stort !

Jag låter till viss del bilderna tala för sig själva...

Samling första morgonen...ja,vad säger man !?

Här lägger vi upp en övning som mynnar ut i att hundarna helt blint går rakt ut på blankvatten...utan att stanna upp och " tolla " vid strandkanten.

Men kolla - hur svårt kan det vara !?

" Skaka " på kommando,såklart...

Och gör man rätt så får man hålla dummisen en stund till !

Fokus på fotbollsplan...men som förare får man inte glömma att markera..;)

Konsten i att lägga en viltparad...

Fokus !

Helgen blandades med både allvar och lek,vi hade jättetrevligt och helt plötsligt hörde jag mig själv säga ;

" Japp,vi kommer tillbaks nästa sommar ! " Hoppsan....

Vi ses sista helgen i juni och tack till kennlarna Agrosofen,Tollarbo och Lönnlövet för förtroendet och ursäkta att det här lilla inlägget kommer först nu !

Från förr...och en & annan reflektion och anekdot

Japp..här sitter man i snöhelvetet och drömmer sig bort till varmare breddgrader.

Jag erkänner villigt att vintern - eller rättare sagt snön - inte är en favorit hos mig. Allt blir så mycket...kallare !

Det finns dock bot mot det,på tisdag åker jag till underbara Thailand och stannar där för resten av..nåja,i 2 veckor iaf. Sofia ansluter efter en vecka,det blir kanon !

Ao Nang heter paradiset på jorden...ligger i södra Thailand,en halvtimme från Krabi. Allt här är " laidback " och jag tror det är just här som Thailand är som bäst med sin underbara skärgård och inbjudande stränder..lagom turistiskt.

För att vara en tjej som inte tycker om vare sig sol eller så där överdrivet mycket bad så verkade Sofia trivas väldigt bra sist vi var där...jag kommer längta efter henne första veckan...mellan dom kalla ölen och festerna med mina lokala vänner som jag skaffat mig där nere...

Hur som helst - vi tränar på här hemma. Har man en unghund så kan man inte hålla upp med träningen bara för att det är lite snö och kallt...då hinner dom glömma och man får börja om med den viktiga grundträningen.

Tänk dock på att det här med själva apporteringen kan bli lite sisådär med kalla,snöiga dummisar.

Träna apport - håll fast och loss inomhus. Lydnadsapportering helt enkelt !

Tänd en rejäl brasa om ni fryser - värmer både kropp och knopp !

Vi tränar mycket dirigering när det börjar bli lite snödjup..ställ dummisar i snön och skicka hunden ospårat mot en stående dummie. Jycken ser inte dummisen från själva skicket men dom får syn på den när dom kommit en bit - så bygger man förtroende !

Fokusera - iväg och få syn på dummisen ! 

Glad hund !

Det går att träna i grupp och kursa även på vintern. Som sagt - vi håller inte upp med träningen och har en kursstart här hemma nu på söndag.

" Följ skytten ! "

Jag fick ett samtal idag från en svunnen tid...en gammal retrieverkamrat som jag träffade för länge sedan och vi pratade helt kort lite minnen. Han påminde mig om när han blev provbäst på ett jaktprov i Boxholm,Östergötland där jag var provledare...härliga tider !

Jag kommer då osökt att tänka på en liten händelse som inträffade på samma prov något år senare då jag var startande istället för provledare så här kommer den ;

 Anekdot Nr 1 ;

Jag är osäker på klassen...men det var dåvarande Ukl eller Ökl...

Jag och ett ekipage till låg i vinnarhålet för att bli provbäst. Då med min flattik Kajsa som hade gjort ett allt igenom lysande arbete och jag visste att jag skulle få minst ett 1a-pris...men det var en hund till som hade gjort ett lika bra jobb och det stod mellan oss om vem som skulle bli provbäst - man är ju en tävlingsmänniska !

Prisutdelningen kom och jag blev placerad..fast inte ! 1a HP och jag blev såklart...nöjd ? Nja,inte riktigt för jag blev alltså slagen av det andra ekipaget. Varför ?

Jo...domarens motivering löd så här ungefär ;

" Båda ekipagen har visat upp ett strålande retrieverarbete men det senare ekipaget ( inte jag då,alltså..) visade prov på utomordentlig lydnad och samarbete då hunden på en markering knallade men kunde stoppas och kallas in igen för att sedan spika sin markering,därav provbäst ! "

Så tänkte den domaren då på den tiden. En knallning innebar för dom flesta att jycken liksom gick hela vägen ut till apporten...

Lite annorlunda mot nu,kan man lugnt säga !

I dagarna har jag nåtts av beskedet att jakthunds- och SSRK-profilen Kjell Bräster har lämnat oss alldeles för tidigt !

Kjell var en omstridd profil som alltid sa vad han tyckte...jag tyckte han var helt enkelt lysande och dom gånger jag hade förmånen att träffa honom så imponerade han djupt på mig !

Jag minns bla en gång när han var involverad i en instruktörsutbildning som jag deltog i och han pratade om att få iväg hunden på en dirigering..haha..jösses..

Vi var en massa flatmänniskor där och Kjell tyckte vi var så himla omständiga när vi skulle skicka hunden.

" Gör så här ! " sa han...

" Ha hunden i en bra position ( läs: fot ),släng ut HÖGER hand,knäpp till med fingrarna och säg " UT " !

Japp...no more words !

Anekdot Nr 2 ;

Jag gick som elev för Kjell ( ja,på den tiden jag funderade på att bli domare men inte blev det..det är en annan historia,dock ) på ett NKL-prov.

In kommer en märkbart nervös förare. En ung kille med en jaktlabbehane som inte var färdig för start men gjorde allt han kunde för att göra sin husse till lags...det blev liksom fel från början och hussen blev argare och argare och den stackars jycken förstod ingenting till slut..hunden blev helt enkelt...ledsen när hussen bara skällde på honom. Provet avbröts och hussen gick därifrån med adrenalinet pumpandes och sin olyckliga hund vid sidan..vi led med både husse och hund.

På prisutdelningen tog Kjell upp vad som hade hänt...han höll alltså en öppen kritik över en nolla vilket måste betraktas som ganska ovanligt...

Kjell började med orden " Du måste börja bli lite mer " Klyftig " med din hund..."

Han syftade då på Carolina Klyft ( jag hittar inte den där bokstaven på mitt tangentbord..det där konstiga U-et men ni vet vad jag menar ) Carolina Klyft var ju under sin storhetstid känd för att alltid vara glad och positiv,vilket också gav hyfsade resultat och vilket även smittade av sig i den övriga friidrottstruppen.

Sen hade Kjell en ganska lång utläggning om att man måste ha glädjen ihop med sin hund när man tränar den och när han var färdig så var alla startande helt klart berörda...även killen det handlade om.

Så beter sig en människa och jaktprovsdomare när han vill bli hörd - och det blev Kjell Bräster !

Kontenta ; Ut i snöhelvetet...var glad och träna rätt !

Gott slut och gott nytt!

Nedräkning

Slutet närmar sig, om några dagar styr vi kosan hemåt igen. Det har varit en fantastisk tid med många möten med härliga människor, vi är så tacksamma att vi fått träffa båda gamla och nya vänner. Hundarna har fått sitt både vad gäller träning och apportering och Jens har fått lufta sin Browning en hel del. God mat och dryck har intagits i stora och små sällskap och alla vi träffat har varit så oerhört generösa på alla upptänkliga sätt. Vädret har varit över förväntan (regnkläderna har använts 1½ dag) och boendet underbart. Vi är så nöjda och glada i alla avseenden!

 

 

 

Butiksbesök i Norwich. Nej, det är inte te, det är sjuttioelva olika sorters löstobak!? Det är vanligt här att man rullar sina egna cigaretter och naturligtvis kan det då finnas olika preferenser. Jag har bara aldrig tänkt på möjligheten att köpa tobak i lös form över disk. Man lär sig nåt nytt varje dag.

 

Sista picking up-dagen för den här gången - på en liten jakt alldeles i närheten av Rocklands. Jakten som sådan är väl inte den mest spektakulära vi upplevt, men atmosfären är helt underbar och terrängen gör varje apport till en utmaning.

 

Grim o Baggi på post.

 

Grabbarna skämdes då verkligen inte för sig och vi hade en mycket fin dag. Den lille (aka "valpen", aka Spike) fick förtroendet att bli skickad på ett par svåra fåglar som han faktiskt fixade fint, till mattes stora förtjusning och förvåning. Allra bäst var när han fick leta länge, länge efter en vingad tupp som borrat in sig i den tjocka tuvstarren. Att hålla området är det svåraste som finns och fick Spike en synnerligen nyttig erfarenhet i det avseendet. Jag vet inte om det var jag eller hunden som var gladast när han till slut lyckades lokalisera och gräva fram fasanen!

 

 

Det sociala är minst lika viktigt som själva jakten, och lunchen i Southburgh är en happening. Hela campingköket dukas fram och korv, hamburgare, bacon, svamp, lök och så vidare steks på och delas ut i bröd.

 

 

Självklart är drycken av samma kaliber - "Vill ni har rött eller vitt vin?"

Med risk för att bli tjatig, men generositeten är fantastisk.

Jens diskuterar förmiddagens resultat med gubbarna. En av skyttarna frågade om Jens ville "dela hans bössa", dvs skjuta på hans pass vartannat drev, ett erbjudanden som såklart inte kunde avböjas! (Generositeten igen.) Med tanke på att den totala bagen hamnade på 30 fåglar den här dagen, så var Jens mer än nöjd med sitt resultat på 6 fasaner.  :)

 

 

 Fasanjakt i Englandet med härligt sällskap o ett glas rödvin till lunch - vad mer kan man begära?!

 

 

Sharon steker på ägg o bacon på gasbrännarna bakpå trucken - hur gott som helst!

 Samvaron med övriga kamrater är det som driver det här jaktlaget. Allt handlar inte om att skjuta så många eller så fina fåglar som möjligt, det är här är britternas typ av allmogejakt och är ett betydande kitt i byarna.

 

 

 Frukost idag (och de flesta andra dagar!).

 

 

Det börjar alltså bli dags att summera de här veckorna och man kan konstatera att vi redan börjat diskutera nästa års resa. Det säger väl allt?!  :)
Men ännu är det några dagar kvar - idag ska vi städa ur bilen o släpet inför att packa desamma, imorgon jagar Jens duvor medans jag hjälper till på ett prov, på tisdag tränar vi med Guy och på onsdag passerar vi Mike & Sara för lunch o någon timmes träning innan vi åker till Harwich. Ända in i kaklet!