Näst sista veckan

Livet rullar vidare här i Englandet - det sker inte så mycket nytt utan det mesta handlar om jakt, träning, prov o annat hundigt. Jag vet inte vad jag kan skriva utan att tjata så det blir en bildkavalkad istället!

 

 

 

Tom o Jens på en av jakterna hos Peter Lake. Unghundarna har utvecklats massor - varken springande fasaner, stängsel eller taggbuskar i olika form är längre svårt. Jag är lika fascinerad varje gång man har en ny hund hur snabbt det lär sig skilja på skammat och oskatt vilt!

 

 

Vi har varit åskådare på ett one day open stake, här en bild inifrån transporten. Hundtoleransen testas ordentligt men man ser inget annat än vänlig nyfikenhet.

 

Grim med en kanin.

 

 

 

Det är jobbigt att vara jakthund, tycker Baggi...

 

England har ett oförtjänt dåligt rykte när det gäller mat. Det är sällan man blir serverad något som inte är både gott o trevligt presenterat!

Ovan ses en pumpa- och getost-crumble från The White Horse i Brancaster.

 

 

Här följer en trerätters ifrån The Dove Inn i Micheldever. Både dessa ställen får väl visserligen räknas som fin-pubar, men mitt påstående om maten gäller även enklare ställen.

Ovan ses förrätten Bruschetta...

 

 

...huvudrätten lax med paprikasås, potatis o spenatsallad...

 

...och den avslutande chokladkakan med glass o jordgubbsspegel. Hur gott som helst, från början till slut!

 

 

Anledningen till att vi var i Micheldever var att Sting skulle starta på The Labrador Club´s novice-prov. Jens har förberett sin utstyrsel noggrant.

 

Här ses Jens o Sting som andra ekipage (närmast kameran står Sverige-bekante Graham Roberts).

Detta var det andra drevet och hundarna placerades nu mellan skyttarna (under första drevet stod vi ca 150 meter bakom skyttelinjen). Några som varit hemma hos oss på träning har blivit utsatta för detta, men det är nog inte förrän man ser det i verkliga livet som man inser fördelen med att ha hunden sittande framför sig i den här situationen. Fåglarna drivs från vänster i bilden, skjuts nånstans över hundarna och landar ute till höger. Med hunden framför sig så ser den förvisso inte fågeln komma flygande men den ser fallet utan att behöva vrida sig runt och kan lugnt markera där den sitter.

 

Hur det gick på provet? Sting blev lite vild och tog en fågel utanför det anvisade området. Det blev för svårt att leta efter en osynlig rapphöna strax bredvid den stora fasanen som låg med vingen upp...

 Tyvärr gjorde alla hundar ett eller annat fel och provet avslutades utan något resultat.

 

 

Egen träning har det också blivit, både med Sharon...

 

 

...och hennes leksaker...

 

 

...och hos Henrik (i sällskap även av Hans Richter o John Iacono).

Både roligt och nyttigt och med bästa tänkbara sällskap!

 

De stora hundarna har det mest putsats på, men de unga har verkligen tagit flera stora kliv framåt i utvecklingen. Det känns som att både Ila o Spike nu har gått förbi det där svåra stadiet då man egentligen inte kan rädda situationen om de inte lyckas omedelbart och nu går det faktiskt att styra dem hjälpligt. Ila gjorde tex några riktigt fina apporter hos Henrik där hon tog signaler och tecken på 150 meters håll - det trodde vi knappast för en månad sen!

 

 

 

 

 

En och annan öl har det väl blivit...

 

 

Vilodag för hundarna = promenad på stranden i Brancaster.

 

 

Tidvattnet drar sig låååångt tillbaka vid lågvatten och lämnar en underbar yta att springa på. Hundarna utnyttjade det till fullo!

Om valet stod emellan att vara jakthund eller strandhund tror jag inte att svaret är givet...

 

 

Spike.

 

Underbara sanddyner!

 

 

Fina små strandhytter också.

 

Nä, jag förstår att man inte hade livvakter on guard just nu, det kändes inte direkt lockande att bada om man är tvåbening.

 

Vi fick med oss ett brace grouse från Yorkshire och dessa tillagades såklart med den största omsorg. Jag kan väl inte påstå att jag kände den berömda ljungsmaken men väldigt gott var det!

 

Många mil i bilen blir det...  Avståndet var huvudorsaken till att vi valde att avstå från Championshipet i Skottland, att köra 2 x 50 mil med släp i den brittiska trafiken är inte direkt kul. Roligare dock att publiken verkar ha sett betydligt bättre i år jämfört med förra gången Ch-shipet hölls i Lauder!

 

 

 

Ännu en matbild - denna gång från Casa Lowe där head chef Palmquist med köks-slaven Larsson hade matansvaret en kväll. Thaigryta stod på menyn och det blev lika gott som det ser ut!

 

 

 

 

Det har varit skönt att få rå sig själva, men vi har ändå saknat de här tokskallarna...