Picking up day and Field Trial

Dagen började med frukost på Mister D´s, Phil Dingles alldeles egna restaurang, kalasmat med en riktig engelsk frukost med korvar, ägg, vita bönor, bacon och HP för min del, men det fanns en hel massa annat gott att börja dagen med.

Efter frukosten fortsatte vi till Easton Estate en bit utanför Norwich. En väldigt vackert belägen herrgård, klassiskt inbäddad i den böljande engelska naturen. Denna andra dag här i England innebar en picking-up day på underbara marker med jakt på fasaner, rapphönor och en (!)duva.

Våra hundar skötte sig väldigt fint men det som saknas är att plocka så kallade ”runners”. Den jakt som de flesta av våra hundar är vana vid är ju andjakt och en and kutar inte iväg med blixtens hastighet. Hundarna markerar korrekt men när det är dags för själva upptaget är ju inte fågeln där, den har liksom försvunnit upp i tomma intet… En hel del att lära sig där. Bland annat Kinni, Annas tvååriga labbetik, och Gale gjorde båda bra försök (på samma fågel, oups) och följde löpan länge, men fick tyvärr inte tag på fågeln. Jens påpekar att Sting minsann fick tag i en….

Dagen mest dramatiska händelsen för dagen var när Sophia höll på att få fasanen rakt i pallet. Missade på det berömda håret.

Efter jakten bjöds det på afternoon tea i stora matsalen inne i herrgården. Man slås varenda gång hur otroligt trevliga engelsmän är att umgås med.

Dagen efter fick våra hundar en vilodag eftersom Jens och Sharon startade sina hundar på ett Novice Field Trial, Norfolk Gundog Club. Vi fick gå med som publik. Igen en väldigt trevlig stämning, många av de startande tog sig tid att prata med oss och förklara hur själva tävlingen gick till.

Sharon hade startnummer två och Jens startnummer tre. Första apport gick OK för de båda. Jens andra apport var en fasan i sockerbetsfältet, som såg rätt enkel ut men visade sig svår. Sting hittade nedslagsplatsen och gjorde ett bra jobb, men fick inte hem fågeln. Nummer 4 fick chansen, men hittade inte heller. Då kallades nummer 1 och 2 och ingen av dem hittade fågeln. Domarna gick ut och kom tillbaka med fasanen, runt 15 meter ifrån nedslagsplatsen. Där försvann fyra hundar i ett slag. Det visade sig vara bra mycket svårare än vad det såg ut!

Allmänt visade hundarna en sämre markeringsförmåga än vi förväntade oss. Känslan är också att labbarna i England har en bättre exteriör än dem svenska hundarna.

Att umgås med engelsmän är som alltid lika trevligt, otroligt hjälpsamma och vänliga.

Nu är det snart dags att åka till puben….