Livet i allmänhet...

Har man en blogg med den underrubriken så får man ju leva upp till det ibland... Ibland inträffar det saker och ting som man inte riktigt rår över. Vänner försvinner av olika anledningar - nya kommer till, förhållanden tar slut eller påbörjas, familjen lider eller gläds...ja, livet förändras helt enkelt. Ska man verkligen blogga om det ? Låta vem som helst ta del av det ? Alltså, vi snackar kreti å pleti nu...! Varför inte ? I en tid när facebook,mail och sms verkar ha tagit över och brev ( ja..ni vet..brevpapper,kuvert och frimärke..),telefon och öht mänsklig kontakt saknar mindre betydelse så måste man väl ändå stanna upp lite och tänka...men hallå !? Vart tog omtanken vägen ? Den riktiga och personliga... Den finns säkert fortfarande...men den är liksom svårare att visa! Det är lättare att skicka ett mess eller ett mail där man - lite så där lagom engagerat - visar sin omtanke eller för all del...sitt missnöje! Jag har iofs fått några riktiga brev..ja faktiskt..men där innehållet inte gjorde mig speciellt mycket gladare. Anonyma brev,såklart...synd, för då kan man ju inte svara liksom.. Jag fick ett telefonsamtal igår...tack för det,Birgitta... Hon undrade över varför jag lade ut så mycket personlig information på nätet..typ på facebook. Jag blev lite oförstående först..vad då personlig ? Jaha...att jag byter relationsstatus titt som tätt..jaha..men det är ju liksom jag..eller..? Att jag skriver till och kommenterar andras ( tjejers ) status? Ok men det är ju liksom jag..eller..? Sen pratade vi lite hund och då kändes det mer bekvämt.. ; ) Klart man får sig en tankeställare ! Jag tror att många bloggar för att...å nu ska jag försöka spalta upp...

1. för nöjet att se sina egna ord på nätet
2. för att göra lite reklam och marknadsföra sig själv
3. för att nå ut till sina vänner och bekanta ( som man borde ha ringt till..)
4. för att man inte har något bättre för sig
5. för att man tycker det är kul
6. för att man verkligen vill få något sagt

Jag stämmer in på samtliga ovanstående påståenden... ; )

Just nu är jag på punkt 4...hehe...men om ni orkar läsa lite till så..

Jag kom hem idag...det stod två toksugnatränamignu hundar i hundgården...dom andra två släppte jag ut från bagaget...lika sugna ! Tänkte att nu jä....ar ska det tränas!Sagt och gjort - jag började ned dom i hundgården..bra start,Jens...det gick ju sådär,liksom..den ena knallade och den andra ville inte apporter öht...japp ! In med dom i hundgården igen...

Om ni tycker att det blir långa uppehåll mellan textraderna så undrar jag det oxå...men jag skiter i det nu..

Fortsatte med dom lite äldre..Sting hade sina ping-pong ögon inkopplade..ni som känner honom kan ju tänka er...den enda som gjorde som jag ville var gamla Gry...trots att hon egentligen ville gå in å få sin mat å sen gå å lägga sig...suck...

Nåväl, jag samlade ihop flocken - å framför allt mig själv - och slutade av med att dom i hundgården tyckte att det var kul att få komma ut igen...om man inte knallar och om man vill apportera..! Vilket dom gjorde..nä, inte knallade..

Nu har jag precis avnjutit mina grillade revben..dom som var kvar efter att Maggan tagit för sig...och börjar komma lite till ro.

För att knyta ihop lite...jag har haft en blå dag...saknar nära och kära och förbannar min egen oförmåga att ta riktig kontakt med människor jag saknar på riktigt..och då blir det liksom sådär...

Hur har ni haft det ?