Flatcoated Retriever Society Open Field Trial 29/1 2013

Här kommer första delen av Ingela Karlssons och Karin Linds reseberättelse. Håll till godo!

 

Efter mycket velande fram och tillbaka kom jag, Ingela Karlsson o Karin Lind iväg till England.

Hela historien började med att Lisa Falck och Bitte Sjöblom fick tipset av sina goda vänner David och Roz Bellamy i England att vi i Sverige kan anmäla våra flatar och ha möjlighet att få starta på deras Open Trial.På Tullgarns jaktmässa i våras dömde David rutan där bla Karin var funktionär och även då pratade vi om att vi i Sverige borde åka över o träna samt anmäla till rasklubbens Open Trial.

 Från början skulle vi varit en full bil som åkt men pga löptikar och lite annat slutade det med att det bara var två kvar.  Jag och Mekko (Coatfloats Marimekko) som skulle starta och Karin Lind som skulle åka med som resesällskap och publik. Kan villigt erkänna att vi var mycket osäker på att åka så långt bara två personer med tanke på hur mycket bilkörning det skulle bli och ökad kostnad. Så när jag då en dag står vid datorn och läser på Facebook dyker ett meddelande från Jens Palmqvist och Line Up Gundogs upp, han undrar om vi kommer att åka?

Jens och Sofia Larsson har ofta flatcoats på träning hos sig och träffar även många på de kurser de håller i hela landet, så de har erfarenhet av många duktiga ekipage. Förklarar läget med avhopp mm och då säger han att han kanske har ett förslag och ber att få återkomma senare på kvällen. Tack för det tänkte jag, alla förslag på lösning var välkomna för viljan till att åka var det inget fel på!

Framåt kvällen har jag då fått ett meddelande där han föreslår att Line Up Gundogs kan sponsra med en del pengar. Wow, nu blev det telefonkontakt med Karin och diskussion om vi skulle orka med bilresan själva? Å vad sjutton, med det erbjudandet, viljan att åka och med två tjattanter i samma bil så var svaret ganska enkelt.

När startlistan från Engelska Flat-klubben kom visade det sig som tur var att Mekko hade kommit med. Alla bokningar gjordes hemifrån förutom hemresan Puttgarden – Rödby. Allt gick bra förutom en felbokning av hotellrum på provplatsen, jag sökte på bokningssajten på namnet på den pub vi blivit rekommenderade av David Bellamy, han som tog emot anmälan. Det visade sig ligga två pubar med samma namn ”the Falcon Inn” med bara några mils mellanrum. Som tur var hade ”rätt” Falcon rum kvar när Karin upptäckte misstaget.

 

 

Ingela med sin Mekko och sällskapsdamen Karin!

 

Klockan 04.00 på söndagmorgonen ringde klockan och vi klev upp, kl 04.50 satt vi i bilen, 10 min innan vi bestämt! Vi lämnade ett kallt, blåsigt och snöigt Sverige. En liten felsväng via Antwerpen (lärdom 1 : Karin , ge fasiken i att kladda på gps:en,  lärdom 2 : aldrig fel med en karta under resan)  annars rullade alla 125 mil till Frankrike bra.

Nästan hela vägen ner låg det snö, vi trodde knappt det var sant. Blev påminda om Roz’s ord från en av våra mailkonversationer : ”It’s snowing like crazy here at the moment”… men tack o lov stämde hennes prognos att det skulle börja regna och vara snöfritt när vi väl var över på ön!

Övernattning i Calais på ett trevligt litet hotell där Mekko fick följa med in på puben. Vidare med båten till Dover på måndagmorgonen och stundande vänstertrafik, min fasa!
Tips om ni åker över denna väg: kom i god till hamnen! Det är tre passkontroller här, men nu var det lågsäsong och väldigt få bilar, tack o lov.Karin hade med mycket myndig röst deklarerat att köra vänstertrafik det fick jag allt göra själv, hon vägrade. Men tänk det gick faktiskt bättre än jag trott, med ett litet undantag för rondellerna.

Väl framme på The Falcon i Long Whatton, blev vi mycket varmt mottagna. Vi fick ett jättefint rum och började fundera på var man kunde rasta av Mekko ordentligt. Det visade sig att hela puben var full av hundmänniskor med sina jyckar och snabbt blev vi visade enorma fält precis utanför tomten på puben där vi fick gå hur mycket vi ville, lyxigt.
Det som inte var så lyxigt var att fälten var väldigt blöta och därmed blev vi och Mekko ordentligt geggiga med röd lera. In med hunden i duschen efter rastningen, täckte min säng med filt o handduk och kastade upp resväskor och stol i Karins säng, allt för att Mekko inte skulle förstöra de fina vita sängkläderna när vi gick ner för att äta en mkt god middag.

 

 

Väl på puben frågade vi ägaren om vägbeskrivning till provplatsen, bara 2 min iväg och nä, inte skulle vi behöva skriva ner någon vägbeskrivning. Var vi bara på puben kl 08,40 på morgonen så kunde han köra före oss så vi säkert kom fram. Inte nog med att det var suverän service med allt från rummet, maten, ölen och tillgång till mark för rastning nu behövde vi inte ens bekymra oss om vägen till provplatsen, är det alltid så här trevligt i England?

 

 

Svar på den sista frågan - ja, det är alltid så trevligt i England!  :)
Fortsättning följer med en beskrivning av själva provdagen.